Organised Crime & Crime Prevention - what works? - Scandinavian ...

NSfK´s 40. forskerseminar, Espoo, Finland 1998
alhjälpstagare och utländska medborgare, hushållens medianinkomst och in- och utflyttning
till områdena (ibid., s. 60).
Däremot visade den statistiska analysen att ju högre andel ungdomar som besökte fritidsgårdar,
allt annat lika, desto lägre var ungdomsbrottsligheten och skadegörelsen i bostadsområdet
(ibid., s. 66 ff.). En jämförande studie mellan två miljonprogramsområden gav å
andra sidan inget stöd för att den lokala ungdomsbrottsligheten kunde minskas genom att
öppna en fritidsgård i området. En möjlig tolkning av skillnaderna i resultaten är att den
brottsförebyggande effekten för individerna bostadsområdet äts upp av att de brott som
besökarna ändå begår förläggs till trakten omkring fritidsgården, i stället för exempelvis till
stadens centrum eller andra stadsdelar.
Resonemanget pekar på att en möjlig motsättning mellan lokala och genrella mål för
brottspreventionen: Det kan eventuellt löna sig ur brottsskyddsynpunkt för ett enskilt
bostadsområde att inte ha någon fritidsgård – förutsatt att grannområdet har det – medan
däremot en allmän nedläggning av fritidsgårdar av utvärderingen att döma skulle öka
brottsligheten i kommunen.11
Skola
Skolans existens är inte ifrågasatt, inte heller dess väsentliga funktion inom brottspreventionen.
Däremot råder delade meningar om hur den bäst uppfyller denna roll. I det
nationella brottsförebyggande programmet och t.e.x. Stockholms lokala brottsförebyggande
program (Brottsförebyggande centrum 1997, s. 29), rekommenderas program mot skolk och
mobbning, information till föräldrar och samverkan med polis och socialtjänst. Men enligt
Engel & Hurrelmann (1989, s. 183) är skolor visserligen den mest effektiva preventiva
institutionen – men bara så länge de koncentrerar sig på sin huvuduppgift, dvs att förmedla
meningsfull kunskap till sina elever. Skolorna bör därför undvika att bli involverade i en
social kontroll för andra myndigheters räkning. Liknande slutsatser drar Walgrave (1982).
Enligt Skolverkets publikation Bilden av skolan 1996 har resursinsatsen per elev i
grundskolan sjunkit sedan 1990, vilket framför allt tar sig uttryck i en kraftig minskning av
antalet lärartimmar per elev. Skolklasserna har blivit större och specialundervisningen, mätt i
antal timmar per elev, reducerades med en tredjedel 1990-1996. Kostnaderna för elevvård har
ökat, vilket dock främst beror på höjda lokalhyror (Skolverket 1996, s. 69);
elevvårdspersonalen minskade "avsevärt" i "utsatta" storstadsområden 1993-96 enligt
Storstadskommittén, och särskilt elever som var utagerande eller hade koncentrationssvårigheter
eller läs- och skrivsvårigheter fick minskat stöd (SOU 1997:61, s. 101 f.),
samtidigt som allt färre elever uppgav att "de kan få hjälp då de behöver det" (Skolverket
1996, s. 30).
Elever i sjunde och nionde klass som vantrivs i skolan och känner sig ogillade av lärare
involveras enligt Engel & Hurremann (1989) oftare i asociala och brottsliga aktiviteter. Att
döma av en enkät till till 934 mellanstadiebarn från ett innerstads- respektive ett förortsområde
i Stockholm gäller detta även i yngre åldrar.12 De 37 elever som "mycket ofta"
11 På samma sätt finns en möjlighet att framgångsrikt lokalt brottsförebyggande arbete kan leda till generellt
ökad brottslighet genom överflyttningseffekter och genom en allmänt minskad tillgång på platser och
verksamheter för ungdomar.
12 Enkäten utformades och undersökningen genomfördes av Johanna Graf och Susanna Ruben med finansiering
av Skolförvaltningen i Stockholm och Socialstyrelsen. Huvudresultqten har publicerats av Socialstyrelsen (1996)
i rapporten Mellanstadiebarnen – vart tar de vägen på sin fritid? Jag har fått tillgång till datafiler genom Johanna
243