Organised Crime & Crime Prevention - what works? - Scandinavian ...

NSfK´s 40. forskerseminar, Espoo, Finland 1998
Nedskärningar inom omsorg och service kan medföra lägre täckningsgrad, mindre personaltäthet,
större barn-, elev- eller ungdomsgrupper, kortare öppettider, ändrade åldersgränser,
hårdare platskonkurrens och/eller fler avvisningar och avstängningar, och sårbarheten
för olika sådana förändringar kan variera mellan olika individer, grupper och åldrar.
En utvärdering av nedskärningars eventuella brottsstimulerande effekter förutsätter alltså en
uppfattning inte bara om vilka grupper, brott eller situationer som påverkas av offentliga
insatser, utan också vilka som faktiskt drabbas när resurserna för service, omsorg och tillsyn
minskas. Jämfört med 1980 hade antalet barn per anställd inom barnomsorgen 1996 ökat med
i genomsnitt 30 procent (Arbetet Nyheterna 961105). Nedskärningarna inom barnomsorgen
var i början av 1990-talet "exceptionellt stora" i storstädernas mest "utsatta stadsdelar" (SOU
1997:61, s. 76). I genomsnitt ökade andelen barn per årsarbetare med 60 procent i
storstäderna 1992-95 och i landet som helhet ökade barngrupperna från i genomsnitt 13,8 till
16,7 barn mellan 1990 och 1995 (ibid., s. 78).
Enligt en mindre, kvalitativ studie av nedskärningarnas effekter på förskolor i Malmö har de
större barngrupperna medfört en hårdare styrning av barnens aktiviteter och mindre utrymme
för såväl fri lek som kontakt med enskilda barn (Johansson 1996). Nya budgetmodeller med
s.k. resultatenheter bidrog vidare till å ena sidan en tendens hos personalen att definiera allt
fler barn som i behov av "särskilt stöd"14, å andra sidan en benägenhet hos kommunen att
reservera beteckningen för fysiskt handikappade barn (ibid.).
Sparbeting och begränsningar av verksamheterna kan även resultera i generellt höjda egenavgifter
eller ändrade avgiftssystem. Det kan exempelvis leda till att bara föräldrar med goda
inkomster har råd med barnomsorg,15 eller att tillsynstiden begränsas trots oförändrat behov,
eller att insatsen subventioneras men blir behovsprövad, så att bara barn med "särskilda
behov" eller i "riskzon" får del av den. I de två första fallen kan man å andra sidan anta att
många barn "i riskzon" inte alls, eller inte i tillräcklig grad, får del av servicen.
Men även i det fall då insatser behovsprövas kan problem uppstå för barn i "riskzon". Om
barnens umgänge med "dåliga kamrater" har negativ betydelse kan behovsprövningen
innebära att de positiva effekterna av omsorgen motverkas, eftersom hela barngruppen då har
problem eller hög risk för problem. Sannolikheten att det finns resursstarka familjer som kan
upprätthålla kvalitetskrav minskar samtidigt. Barnomsorgen har under de senaste decennierna
"sprängt fattigdomsskalet" (Sunesson 1990, s. 53), vilket lett till att den till skillnad från
behovsprövat bistånd upphört att vara stigmatiserande. Om service och omsorg på nytt begränsas
till "utsatta grupper" kan man omvänt befara att de byggs in i ett "fattigdomsskal"
med åtföljande negativa konsekvenser för de berörda. Det är å andra sidan också möjligt att
behovsprövning kan ge "högriskbarn" relativa fördelar och därmed kompensation för
eventuella övriga tillkortakommanden och resursbrister jämfört med andra barn (jfr t.ex.
syftet med stödundervisning), vilket kan ge positiva effekter för dem som fortfarande får del
av den aktuella insatsen (se Farrington 1995, s. 346).
Det finns vidare anledning att undersöka hur nedskärningarna drabbar de barn som inte
identifierats som individer med särskilda behov, men som ändå kännetecknas av några
14 I stadsdelen Rosengård i Malmö bedömdes 70 procent av barnen vara i behov av "särskilt stöd", framför allt
pga. språkförsvåringar eller språkförseningar (SOU 1997:61, s. 81).
15 Drygt 57 % av de mest utsatta – dvs. de fattigaste – stadsdelarna inom landets storstadsområden höjde taxorna
under 1995 (SOU 1997:61, s. 80). Enligt ett tidningsreferat av en utgiven LO-rapport (Barnomsorg,
förvärvsarbete och jämställdhet, Nelander 1996) har egenavgifternas andel av totalkostnaderna för barnomsorg
fördubblats sedan 1980 (Arbetet Nyheterna 961105).
245