Bortom förlägenheten

esökarens perspektiv för att man själv
ska komma ihåg vad det är man vill nå
ut med och för vem.
I jämförelse med hur det ser ut inom
de andra biblioteksformerna så är de
pedagogiska insatserna på folkbibliotek
mer av en folkbildande karaktär. Folkbildning
kanske är ett känsligt ord
eftersom det kan inbegripa att någon
har makt över en annan, men i dess
positiva bemärkelse tänker jag att det
handlar om att förse människor med
de resurser och verktyg de kan behöva
för att täcka sina informationsbehov.
Eftersom besökarna på ett folkbibliotek
inte går någon kurs där de är tvingade
att gå på bibliotekets undervisningstillfällen
så måste kurserna och
marknadsföringen se annorlunda ut.
Som folkbibliotekarie får man fråga sig:
vilka skulle vara intresserade av att gå
en kurs i något som vi kan lära ut, vad
skulle de kunna tänkas vilja veta och
hur ska vi tillmötesgå dem? I och med
folkbibliotekets väldigt breda målgrupp
går den pedagogiska delen av deras
uppdrag ihop med den inspirerande
delen som handlar om att visa på en
mångfald och att väcka nyfikenhet.
Ska man som undervisande bibliotekarie
på en skola, ett gymnasium eller
högskola försöka hämta något ur folkbibliotekens
förutsättningar så tycker
jag att den här inspirerande biten är
viktig. Precis som folkbiblioteken börjar
med att identifiera en målgrupp innan
de sätter ihop en kurs i till exempel
dator- och internetkunskap, så måste
också vi andra förhålla oss till våra
elevers eller studenters ambitioner och
engagemang. Ja, oftast är målgruppen
väl avgränsad och kursmålen tydliga,
men om man har sina studenter i åtanke
och utgår från ”Varför är de här?”
snarare än ”Vad är det jag vill nå ut
med?” är det desto lättare att hålla deras
intresse uppe.
Tillbakablickande ser jag hur många
insikter som har fötts ur möten med
kollegor eller ur komptensutvecklande
aktiviteter. I Lund är vi lite mer än 200
medarbetare som tillsammans bildar
ett nätverk där vi utöver våra närmaste
kollegor även har möjlighet att ingå i
strategi-, arbets- eller projektgrupper.
Det möjliggör möten med kollegor som
man annars kanske aldrig hade fått
chansen att möta. Det är absolut lättare
att få till det kollegiala utbytet på en
arbetsplats där det finns fler bibliotekarier
som gör liknande saker, å
andra sidan kan det vara väldigt utvecklande
att ensam få råda över biblioteksverksamheten
eftersom man tvingas
fatta egna beslut. Att arbeta som
skolbibliotekarie, vilket ofta kan vara
väldigt självständigt eller ensamt, gör
att man får skaffa sig en väldig bredd
vad gäller hela verksamheten. Och ofta
finns det faktiskt en möjlighet att på
ett eller annat sätt nätverka med andra
bibliotekarier, om än inte på en daglig
basis.
Oavsett var man befinner sig har man
mycket att vinna på att hålla ett öppet
förhållningssätt till lärande och låta
ens pedagogiska utveckling influeras av
både kollegor och användare.
113