Bortom förlägenheten

iblioteks- och informationsvetenskapen
med modersmjölken. Det hade
dock inget större inflytande över mina
val när det kom till studier, för under
min uppväxt hade jag inga som helst
planer på att följa i de fotspåren.
När jag 20 år senare flyttade till
Uppsala för att studera hade planerna
inte heller blivit tydligare, utan jag
läste humanistiska kurser i tre år:
litteraturvetenskap och etnologi. Jag
hade ingen plan för mina studier, utan
drevs av en lust att bilda mig. Men
efter tre år började det bli dags att
samla ihop mina studier till ett paket.
Bli anställningsbar. Valet stod mellan
lärarutbildningen och bibliotek- och
informationsvetenskap. Jag såg lärare
och bibliotekarie som två lika möjliga
yrken. Att det för min del skulle bli
bibliotekarie och inte lärare var mest
en lycklig slump som avgjordes under
ansökningsprocessen.
Yrkesrollen
Antagningen till utbildningen i biblioteks-
och informationsvetenskap
bestod av flera delar, bland annat skulle
vi skriva en kort essä om hur vi såg på
bibliotekarieyrket. Minnet är vagt om
vad jag tog upp, men jag minns att jag
använde ord som “guide” och “hänvisa”
och att jag inte med ett ord nämnde
kultur eller böcker. Jag hade väl inte
precis tänkt igenom hur jag såg på
bibliotekarieyrket innan, men jag hade
idéer om att yrket inte i första hand
behövde handla om enbart kultur och
förmedling eller kanske ens böcker. Jag
såg framför allt yrket som att vara ett
slags handledare eller instruktör. Efter
proverna placerade jag mig på reservplats.
Jag hade precis tackat ja till min
plats på lärarutbildningen när lyckliga
omständigheter gjorde att jag till sist
fick en plats på programmet för biblioteks-
och informationsvetenskap.
164