Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag av UKF:s kassettband nr 36 sidan 1
av Gudrun Sandén
Kalle Karlson och Gunnar Pettersson berättar om Tegelbruket i Bro
Intervjuare Börje Sandén
1982-05-25
UKF:s arkiv karlpett-36-1.doc
--------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Tura Skoglund, Julle Lundgren, Fru Andersson, Carlander, Sparre, Stålhandske, Lundin,
Johan Lindberg, Georg Vinblad, Kalle Hedberg, Ernst Lindberg, Blekinge-Kalle, Fastlund, Folke Ryman,
Skriken, Pelle-Näs, Kungsörs-Oskar, Filip Eklund, Harry Johansson, Slagbrant, Glans
Orter: Rättarboda, Hammartorp, Uppsala
Ämnen: Affär, tillverkning, ringugn, luffare, nasare, gammelladan, gult fasadtegel, maskinhall, hängbro,
elektricitet, bränningskapacitet
Skolgången, Anderssons affär, tillverkningen och ägoförhållandena.
Gunnar och Kalle berättar att de gick i skola i Säbyholm. De gick efter sjökanten utom vid högvatten, då
barnen gick upp över Rättarboda och Hammartorp. Deras lärare var Tura Skoglund och Julle Lundgren.
Tura var ganska ny då. Fru Andersson hade affär vid tegelbruket. Det var mycket folk där under
säsongen.
Pressen var igång under sommaren och sedan brände man så länge det fanns tegel kvar, sedan slog man
igen. Pressen drevs av en ångmaskin och skar till tegelstenarna. Tidigare skars stenen för hand. 1924
fanns maskinen. Leran var blandad och den som matade maskinen såg till att leran hade rätt konsistens.
Var det för torrt tillsatte man vatten, var det för vått tillsatte man kalk. Här tillverkades mursten först med
sandblandning och senare med sågspånsinblandning. Storleken på stenarna var 12-tum, 6 tum breda och
12 tum långa. Brända vägde de 4-5 kilo styck.
Sanden lossades från pråmar vid sjöstranden och kördes upp till matningen. Den skedde med en skruv,
som blandade leran och sanden. Man anlade tegelbruken där det var gynnsam lera. Överallt runt Mälaren
låg tegelbruk, som gynnades av att man kunde frakta på vattnet. Det var alltid intressant att se vilka
pråmskeppare som kommit med sina pråmar under natten.
1924 ägde Carlander tegelbruket, tidigare var det greve Sparre. Fiskar Jonssons far hade varit
tegelmästare, Men man vet inte när bruket startade men det fanns under Sparre tid.
Tillverkning och ringugn.
Pressens munstycke matade fram lagom bitar, som skars av till stenar. Stenarna lastades på vagnar med
vändskiva för att tyngden skulle fördelas. Det var två man, som kallades fråntagare, som lyfte stenarna på
vagnarna. Sedan fraktades de ut till torkladorna för att sättas bort. De som skötte vagnarna kallade
vagnspikar och de som satte stenen till tork kallades bortsättare. Det gällde att ta försiktigt i de våta och
mjuka stenarna, så att det inte blev skador. När de torkat lite grand skulle de skiljas och man tog tre och
tre stenar i taget. De torkade helt på ungefär fjorton dagar. Ugnen var en ringugn med 18 kammare. Den
var oval till formen med välvt tak och hade en port till varje kammare. Man eldade uppifrån med
kolstybb. 195
Luffare.
Framåt hösten kom ganska många löskarlar, en del var nasare andra tog något påhugg, men de flesta låg
invid ugnarna och värmde sig. De behövde inte så mycket arbete. Axel Karlsson berättar att så sent som
1956 kördes en sjuk luffare till ålderdomshemmet. 224
1 D:\Ortsbor berättar\o36 37 1 -Skapat den 04-11-19 13:11 Senast utskrivet 04-11-19 18:47
36