Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag av UKF:s kassettband nr 32 sidan 1
av Gudrun Sandén
Åke Larsson
Intervjuare Börje Sandén
1983-08-03
UKF:s arkiv ålars4-32-1.doc
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Widman, Klas-Jon, Hedvall, Thun, Ström, Forsberg, Brun
Orter: Ålsta, Hagnäs, Hagtorp, Harpina, Koppladal, Flodal
Ämnen: Varm mjölk, af Ugglasgruvan, nickel, brevduva, tullkvarn, sammanmäld, siktmäld, foxterrier,
gåskarl, anka, trasmattor
Skolvägen, af Ugglasgruvan, mutsedeldagbok.
Vi gick över Ålsta till skolan. Där blev vi bjudna på den av alla ungar hatade varma mjölken. När mamma
sa, att vi inte ville ha hällde man i lingonsylt. Det var ända något varmt för vägen var lång och kall får 6-
7-åringar. Ålsta var en utgård.
Aspvik var en gammal gård. Det stora huset är nytt, men det låga är troligen mycket gammalt. Det vita
som ligger först på vänster sida kallas för Harpina. Vid soldattorpet, Flodal eller Koppladal anses att det
finns en malmfyndighet. Börje berättar att vid ett besök på Bergmästarämbetet i Falun visade man den
mutsedeldagbok, som fortfarande används. Den inmutningen, som var inskriven där var af Ugglasgruvan
vid Ålsta och året var 1875. Fyndet avsåg nickelmalm. Widman påstod att det skulle vara silver. 095
Hagtorp och Hagnäs.
Kvarnen stannade mitt på dagen på lördagen, för då kom inga bönder.
Hagnäs låg vid parkeringen till Lillsjöbadet. I Hagtorp bodde Klas-Jon och målare Hedvall. En gång
kom en brevduva och slog sig ner på taket till Klas-Jons stuga. Det var en sensation. Den kom troligen
från det militära duvslaget, som fanns utanför Sundbyberg. Hagtorp låg där Tibblehuset nu ligger. 254
Affärer, prickig korv och tullkvarn.
Sent på lördagskvällen efter arbetet kom Thun, Ström, Brun och Forsberg gåendes från Lennartsnäs till
Lundins affär för att handla. Ström köpte limpa, margarin och prickig korv, vilket av oss ungar ansågs
vara en otänkbar delikatess. Jag är fortfarande barnsligt förtjust i prickig korv. Springpojkarna vid
affärerna fick passa vid stationen när godstågen kom med varor.
Mjölnaren hade fri bostad och två grisar och trädgårdsodlingar, så det fanns inte och behövdes inte
mycket kontanter.
Tullen till kvarnen var ingen statlig angelägenhet utan det var betalning för malningen. Den säden
såldes sedan av kvarnägaren. Det blev svårt att sälja den tullspannmålen, så man tog bort det systemet.
När det var dålig vind sänkte Öråkerskvarnen tullen för att få kunder. Staten hade dock en
etableringskontroll och man var beroende av vattenkraften. Öråkerskvarnen hade två par stenar dels för
sammanmäld och dels för siktmäld. Det var en stor och kraftfull kvarn. Man körde inte båda paren på en
gång. Kvarnen hade 6 vingar. 394
Gåskarlen.
Föräldrarna hade gäss och bl a en stor gåskarl. En dag kom en foxterrier och var mallig, men bror Ivan
släppte gåskarlen på honom och han vågade aldrig mer visa sig i omgivningen. Bror och jag fick för oss
att lära honom simma och hävde ner honom i kvarndammen. Han blev så förbannad att han jagade oss
ända in i köket. Som tur var, var han inte långsint. Gåskarlen såldes efter 5 år till Continental och utgjorde
en pampig syn på deras middagsbord. En gång, när vi var ensamma hemma blev det ett väldigt regnväder.
Gåskarlen och ankan stod utanför huset och vi släppte in dem i farstun. När mor och far kom hem möttes
de av gåskarlen, som inte alls gillade att bli störd. Dagen efter hade vi barn ett förfärligt göra att städa
efter dem. 465
1 D:\Ortsbor berättar\o32 33 Skapat den 04-11-19 12:55 Senast utskrivet 04-11-19 18:45
32