Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Jag erbjöds tjänsten som tullmuseichef där, en tjänstebostad hade anordnats och i 18 år bodde jag där med
familjen. Vid sidan om tjänsten inom tullen blev det således att ta hand om tullmuséet i Dalarö med
annexen i Sandhamn och i Ljugarn på Gotland .
I strandridargården från 1720-talet i Ljugarn hade en folkskollärare från trakten ordnat ett
hembygdsmuseum. Efter hans död förföll det men jag var med om att med hjälp av Riks- och
lokalantikvarierna få huset restaurerat och så småningom inrymdes där en museial strandridarbostad och
ett gotländskt tullmuseum som nu drivs av Ljugarnsföreningen.
Efter flyttningen till Kungsängen 1976 var det helt naturligt att kämpa för bevarande av 'Kulturtriangeln'
där Hembygdsgården i det här sammanhanget är medelpunkt. Med framgång lyckades man förhindra
förtätning i område.
Nej, hade ingen kontakt med Herman Svenngård, Hembygdsföreningens grundare tillsammans med Sven
Beckman, men väl med hans verk samt hans specialsamlingar som skänktes till kommunen. Det var ett
genialt drag eftersom nu kommunen har det direkta ansvaret för dessa unika samlingar. Hittills har detta
skötts förnämligt, just nu katalogiseras handlingarna på data och det är framsynt. 'Svenngårdsrummet' är
unikt. Föreningens eget arkiv måste organiseras i samklang med bl a Svenngårds intentioner. Den
kommunala arkivföreningen har ännu inte gett något resultat trots att 250 föreningar har stort intresse av
ett gemensamt arkiv.
Till arkivhantering hör också den svåra saken kassation. Vad som skall bevaras måste för kommunikation
och kontinuitet och konsekvens katalogiseras m m för att kunna belägga det historiska och underlätta
forskning. Betänk att Hembygdsgården är ett enda stort arkiv.
Maj Monthans inlägg. (Sidan 2 på ljudbandet). Vi gifte oss i januari 1932 och har nu fyra döttrar,
tretton barnbarn, tre barnbarnsbarn och en fjärde på väg. Vid Steninge i Halland har vi vår fasta punkt, där
kan familjerna träffas under sommaren. Under alla dessa år har jag varit gift med Olof enbart och hans
tull och museum. Då Olof fyllde 70 år flyttade vi till Kungsängen och intresset för muséum tog vi med
oss.
Olof pratar vidare om arkivet i Hembygdsgården där han lägger ned mycken tid helt frivilligt. Mest då på
vintern, höst och vår är det uteverksamhet, det är ständiga 'måsten' kring Hembygdsgården som pockar på
insatser. Föredömen var exempelvis Håkan Wingård med nytt hus för lantbruksföremål och mästerliga
hantverkare som ser till att saker och ting blir gjort, Anders Bokvist, Louise Rosén, Åke Andersson, Per
Kempe, Rune Dunér och entusiastiska Knut Sjöman. Dessutom blir det goda kontakter med andra
pensionärer inte minst genom brasaftonverksamheten.
Åter till arkivet. Ideellt arbete är grunden inom Hembygdsföreningen. Inom styrelsen på olika poster sker
efter några år byten och tidigare gjorda erfarenheter går tyvärr inte alltid vidare till nya
styrelsemedlemmar. Det blir inte något 'rutinflöde' mellan hem-, mellan- och slutarkiv. Det blir svårt med
kontinuiteten. Luckor uppstår. Det är heller inte lätt att bygga upp och hantera slutarkivet, som nu är
provisoriskt uppdelat i 'arkivkrypinnet', torpet Lund och logen/muséet. Det krävs tid och stort intresse att
sköta detta, ambitionerna är höga men förmågan otillräcklig.
Hembygdsrörelsens Riks- och Länsförbund har i sin stödverksamhet hjälpt även oss att påbörja
arkivhanteringen men möjligheterna att fullfölja har varit begränsade. Härigenom har kontinuiteten i
fråga om intentioner och metoder lidit avbräck. Det är viktigt att när någon ny person fortsätter, att det så
sker efter samma riktlinjer som tidigare. Det måste vara kontinuitet i principerna för arkivering.
Exempel: Svenngård hade ca 500 fotografier som han ämnade sätta in i två stora band. Så blev det nu inte
utan de klistrades upp på lösa kartonger. Nomenklatur för sortering av dessa blad är gjort efter
förhållandena här i Kungsängen. Tiden har gått och nu vill man kanske förändra nomenklaturen för
databruk, men det får man inte göra. Man måste fortsätta med samma nomenklatur på foton o d även efter
Svenngård. Det är enda sättet att underlätta sökning. Detta är också ändamålet med diarier, journaler,
register m m, man ska med minsta möjliga arbete kunna få fram det material man söker.
56 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32