Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

och åkte till Stockholm. Det fanns bryggor utmed hela kanten. Det fanns 32 (22 enl turlistan för Nya
Svartsjölandet, BS) bryggor in till Stockholm. (- 316)
Båtfrakterna.
1927-31 var jag dräng vid Jursta. Vi hade lämnat ärter vid Brogårds brygga och sedan fick jag order att
hämta min arbetsgivare vid Säbyholms brygga för att han skulle få en åktur med båten och trakteringen
ombord. Innan jag kört hem alla bönder jag hade på flaket var klockan kring midnatt. (- 340)
Försäljning av sågen.
Malmström sålde ångsågen till Carlander 1928. Malmström ägde också Ådö slott och gjorde en
renovering där. Konsul Jeansson gjorde den största uppryckningen. Han byggde den nya vägen och tog
bort vindbryggan. Han köpte på trettiotalet. (- 372)
Bostäder och livet i Bro.
Jag är gammal brobo. Broborna var ett folk för sig. Bolinder, som byggde Bolinders Fabrik i Kallhäll, sa
till sin personalchef, att alla brobor som vill arbeta här, ska du anställa vare sig du behöver dem eller inte
just nu. Det är de bästa jobbarna som finns. Bro koncentrerade sig till stationen. Långa Raden och Suphäll
är borta. Där ligger nu radhusen efter Tunavägen. Klint är det äldsta huset, som nu är kvar.
Ovanför Stationshuset ligger ett tvåvåningshus kallat posthuset. Postmästare var stationsmästare
Berggrens son. (där ligger nu radhus Byggmästarvägen BS 1997). Victor Jonssons hus är om- och
tillbyggt flera gånger. Bageriet ligger kvar i backen ovanför Jonssons affär. Prästgården ligger kvar. John
Blomqvists hus efter Köpman vägen likaså. En Stålberg byggde, men slog ihjäl sin fru med ett strykjärn
och på det viset kom han härifrån. Ernst Lindberg köpte det huset och senare Sven Andersson.
Byggmästare Olsson hade hus, som är rivet. Norrgärdet var åker och sen fanns bara skolan, som låg långt
utanför bygden.
Bortom stationen låg grundläggare Jonsson och ett arbetarboställe för stationspersonal. Där ligger idag
radhusen efter Stationsvägen. Sen kom målar Petterssons hus på tomten där nu tegelvillorna ligger.
IOGT-lokalen låg intill och sen fanns en banvaktsstuga vid hörnet av allén. Det fanns en också vid
bommarna vid Grammofonfabriken.
De som är rivna nu är Boijes affär och cigarrlådan. Där ligger bankhuset idag. Där gamla
Konsumhuset står var åker. Den första som byggde där var John Norman. (Där ligger idag 1997 röda
trähus.) Konsumhuset kom till omkring 1924. Det byggdes som affär. Heymans Varuhus ägdes av en
judefamilj. På grund av sitt ursprung fick han inte låna pengar att bygga för utan måste ta banklån i
Holland. Det skrev han om i sitt invigningstal, som han lämnade ut i tryckt form. Det var ett pampigt hus,
där han sålde all slags konfektion. Han sålde det mesta på avbetalning, vilket kunde leda till vissa besvär.
När Heyman dog övertog Grill affärerna.
Mjölkkuskarna kom tidigt på morgonen och levererade mjölken till Mejeriet, som låg där
Grammofonfabriken ligger idag. (Audiodisc 1997) Ett nöje för skolbarnen var att springa efter och hänga
på vagnen. Men man fick akta sig för piskan. Ända från Aske kom mjölk. Kusken, Verner Karlsson, var
mycket låghalt, men han lastade av 4 flaskor i taget. De vägde 65 kilo styck.
De som körde vinkelaxelkärror måste lyfta upp flaskorna, men sedan var det så mycket lättare att tippa
inne vid bassängen. All mjölk hälldes i samma bassäng.
Mejeristen hette Fredriksson och ansågs vara den skickligaste ostmästaren vid Mjölkcentralen. Det
fanns ett jättestort ostlager. De gjorde flera sorters ost. Ostvändaren hette Pelle. Bönderna tog tillbaka en
del skummjölk.
Vid Bro fanns 5 järnvägsspår. Det var lite malligt att det var så stor station. Sista tåget gick 10.10 och
alla skulle gå ock titta på tåget. Det var kvällsnöjet som man kunde göra gratis. (- 552)
Sidan 2 av band 3
2 D:\Ortsbor berättar\o3 Bl-doc Skapat den 04-11-16 20:50 Senast utskrivet 04-11-18 06:22