Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Vad hade Fiskartorpet varit utan båttrafiken ?
- Båtfrakterna var billigare än järnvägen, och de konkurrerade inte förrän lastbilstrafiken kunde köra till
stationen.
Pråmar med konstgödsel
Pråmar med pudrett, sopor, från Löfsta, lastades av på Bro brygga. Vi fick flugor så det var svart. Inga
sorterade sopor, vi gick där och plockade. Så länge det var öppet körde man med sina skitpråmar.
Snacket gick: "Den där sista pråmen, det var bara skit. Men den första, det var skit det."
"Hör du, du ska inte snacka med mej om skit. Det har jag på mina fem fingrar."
Kolibakterier var ännu inte uppfunna. Bara man var van klarade man sig.
Lastades även ved.
Skitpråmens ankartross räddade en gång livet på barnen när de gjort en mycket rankig båt, som togs av
vinden och var på väg att driva till sjöss.
Det fanns ett litet varv mellan Fiskartorpet och Tegelbruket för pråmar, (närmare tegelbruket) Sparre hade
en liten rederiverksamhet.
En pråm förlängdes, mest en födkrok för Lundkvist, hans närmaste man i detta avseende. Skulle förlängas
med två meter. Självväxta grenar togs till spann. Jobb ett par år. Ny inredning.
Det gick inte att sälja båten, Den sjönk sedan. Ormen Långe låg på varvet.
Greta visade bilder av båtar
Hillersjö eller Hässelby
Ändstation här vid Bro. kom 5 dar i veckan, låg kvar över natten, det var som en marknad vid Fiskartorp
på kvällarna.
Felaktigt när Åkestad skrev att de fick kaffe. Det var bara öborna som på vintern inte hade båtförbindelse
med Stockholm utan måste ta vägen över Bro station. Då handlade de alltid i affären och då bjöds de på
kaffe.
Ångbåten kom närmast från Verka, dvs Solna fritidsområde. Om barnen såg att båten tänkte gå mot
tegelbruket sprang de längs stranden för att få åka med mäster i maskinrummet tillbaka till Fiskartorpet.
Svens bror minns besvikelsen när det blev en ny maskinist som inte ville veta av några ungar. Greta
minns när bryggan kom till. Det var Tamm som startade handelsträdgården och ordnade med bryggan.
Båtarna gick dit somliga kvällar, det fanns semafor.
Tegelbruket hade bara trafik vid beställning, endast last, annars var det bara tegel som kördes.
Båten gick utefter Skog-garn och Högholmen
Ådö hade andra båtar: Ekolssund och Mälsåker vid Köpenhamn.
Tamm hade sin privata brygga vid Hästhagen, där skolan låg.
Han hade lilla båten Greta, för att han inte skulle behöva åka till Bro. Båten tog honom till Hässelby.
(Skeppsbacka?), Storvik hade brygga, Gräsholmen (lustresa), Alholmen, Sjöherrgård, Toresta brygga för
gödningspråmar. (Hasselgren vet om bryggor)
Tegelbrukets mästare talas om. Sparre drev det själv först. Senare utarrenderades det. Senast var det
Mälardalens Tegelbruk.
Det var en väldig rush på 10-talet. Säsongen började i maj och var slut innan frosten. Leran grävdes för
hand till en början, drogs med häst
Ny bandsida.
Smålänningar kom för att arbeta på sommaren. De som bodde kvar här fick ta andra jobb på vintern: gå i
skogen, ta vass på fjärden, till täckmattor (ego: för växthus?)
Bostad vid tegelbruket: Sköna Ro byggdes medan Lindhés var där, tegelkåken. Sedan Vita Björn.
Sönerna på Brogård fick inte börja vid tegelbruket, nästan livegna, de fick inte bo där om de arbetade vid
tegelbruket
Maskinist och Brännare var fast anställda.
19 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32