17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

ORTSBOR BERÄTTAR<br />

Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 26 sidan 1 och 2<br />

av Gudrun Sandén<br />

Erik Rexhammar<br />

Intervjuare Börje Sandén<br />

1980-05-18<br />

UKF:s arkiv rexham2-26-1-2.doc<br />

----------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />

Personer: Texas Ljungberg, Astrid Öberg, Anna Lisa Boje, Eva Grill, Ingrid Jonsson, Hedberg i<br />

Snyggboda, Wilhelm Moberg, August Blanche, Valter Norman, handlare Sandell, Gösta Jonssson,<br />

fjärdingsman Lind, kyrkvaktare Asp, Sparre, Lewenhaupt, prins Wilhelm, husföreståndarinnan Nora,<br />

Lennart Bernadotte, Karin Nissvant, prosten Elg, Lump-Gustav<br />

Orter: Spånga, Bålsta, Stockholm, Säbyholm, Kattrumpan, Tetorp, Afrika, Lilla Kvista, Västra Ryd<br />

Ämnen: Spritlangaren, Alte Kameraden, Den blomstertid nu kommer, Marknadsafton, Vinterkväll hos<br />

nämndeman, affären vid Tegelbruket, Sparreska gravkoret, tokskallar, fisksläden, gravgrävning,<br />

orgeltramparn, Fritjofs Saga, Fänrik Stål, pension<br />

Teaterverksamheten.<br />

Erik <strong>berättar</strong> hur han som barn hade en dockteater, men absolut inte kunde tänka sig att spela teater<br />

hemma i födelsebyn. Men när man kommer till en annan socken tycker man att man kan nästan allting.<br />

Det var när Einar Ljungberg "Texas" kom till logen och tyckte att vi skulle spela teater, för att få in lite<br />

pengar. Vi valde ett stycke, som han skrivit, som hette Spritlangaren. Man tyckte att jag skulle passa för<br />

den rollen, vilket inte jag tyckte var så roligt. Det skulle utspelas i en kafélokal och vi tyckte att vi fått det<br />

ganska bra. Premiären skulle vara en söndagskväll klockan 8 och vi hade satt upp litet affischer. Redan<br />

klockan 7 kom det folk under väntetiden spelade vi Alte Kameraden på grammofon. Klockan 8 var det så<br />

mycket folk att Rick sa att nu får vi inte släppa in flera. Vi spelade 5 gånger och Astrid Öberg recenserade<br />

och skrev i tidningen att vi spelade överdådigt. 1937 avstannade teaterverksamheten och jag flyttade.<br />

1941 kom bagarfrun Ingrid Jonsson, Anna Lisa Boje och fru Grill och några till, som hörde till lottorna<br />

och ville att Erik skulle hjälpa dem med teatern. De valde en pjäs, som hette Den blomstertid nu kommer,<br />

men när damerna fick se hur mycket de skulle lära utantill backade flera ut och kvar blev Anna Lisa Boje<br />

och Eva Grill och Erik. Då engagerade vi folk utifrån bl a Hedbergs i Snyggboda. Pjäsen utspelade sig<br />

utanför en kyrka och Erik målade en kyrkdörr som kuliss. Det skulle höras en kyrkklocka och då slog<br />

man på en bricka. 118<br />

Teaterverksamheten fortsätter.<br />

Någon hade sett en så rolig pjäs, som hette Marknadsafton och var skriven av Vilhelm Moberg. Vi måste<br />

ha tillstånd av författaren, så jag skrev till honom. Han skulle ha 10 kronor för den första föreställningen<br />

och 5 kronor för de följande. Vi reste runt med den här pjäsen till Bålsta och Spånga och även Stockholm.<br />

Överskottet av pengarna skänkte vi till De Gamlas Dag. Vi fortsatte med en pjäs av August Blanche, som<br />

handlade om en pensionatsinnehavarinna. Anna Lisa gjorde stor succé. Hon var mer skådespelerska än<br />

damfrisörska. Hon skrev egna pjäser. En handlade om förvecklingar med namnet Jonson, som både<br />

handlaren, bagaren och kyrkoherden hette. 239<br />

Valter Norman.<br />

Vi spelade Vinterkväll hos nämndeman med Valter Norman, som började sin teaterkarriär där. 250<br />

Tegelbruket.<br />

Vid Tegelbruket fanns en tegelmästare, som hette Andersson. Hans fru hade affär och höll noga reda på<br />

att gubbarna betalade vad de var skyldiga när de fått lönen. Ibland gick de till Sandells affär i Säbyholm,<br />

när de tröttnat på fru Anderssons hårda regemente. Men hon var i grunden en snäll människa. Andersson<br />

hade en brännare, som var lite begiven på sprit och när han gick hem till en jul fick han lova att vara<br />

tillbaka på tredje dagen. Han kom inte förrän efter nyår, för han hade varit hemma och varit full och<br />

präktig. 293<br />

Ljuset i gravkoret.<br />

26

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!