Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

man skulle ta folket. Även på Råby stod lägenheter tomma i mängder i början på 70-talet. (1996 revs 240
lägenheter där).
HSB hade som sin målsättning att köpa Granhammar och bygga en 2000-3000 villor som en
småhusstad. När sedan militären kom skrinlades de planerna. Det fanns inget på papper utan bara
fantasier.
En dag kom ett telefonsamtal från försvarsdepartementet, där en sekreterare bad om tid för
statssekreteraren hos Sven Andersson, Fritjofsson. Vi visste inte vad saken gällde, men han berättade att
Upplands-Bro ska få Sveriges största regemente hit. Man hade sökt på 24 platser, men ansåg att
Upplands-Bro var den lämpligaste. Befolkningen var delad när beskedet kom. En del såg fördelar och
andra nackdelar. Det blev hårda förhandlingar och militären var inte lätta att förhandla med. Vi kunde ju
inte lova något eftersom vi inte visste utvecklingen. Militärområdet var på 5000 hektar. Det har nog varit
till fördel för kommunen trots alla problem. 422
Granhammar.
Nu är Granhammars slott på tapeten. Nathansson lät två söner ärva Granhammar och Brunna. Han hade
köpt av Rålamb, som sköt sig på Granhammar av ekonomiska skäl. Rålambs dotter heter Beate Schale.
Tjänstemän i kommunen vid sammanslagningen och den första stora byggnationen.
Striden mellan Kungsängen och Bro vid kommunsammanslagningen berodde troligen på att Gustav
Jansson ville göra Bro till huvudort. Gustav skötte det kommunala i Bro med Margit Ryd som hjälp. I
Kungsängen fanns Georg Eriksson och han var politisk vilde. I Bro fanns ett kommunalhus vid
sammanslagningen. Gustav var diversearbetare sa hans dotter. Han var konservativ socialdemokrat,
medan jag ville får till stånd en utveckling. Det fanns en rektor, Gösta Tillman, och Tore Jansson som
kommuningenjör. Allt annat sköttes av Gustav Jansson.
Att utvecklingen gick trögt i Kungsängen berodde på att Ekhammar och kyrkans ägor gick litet i
varann. Ferdinand Nilsson på Ekhammar och hans högra hand Helge Johansson ordnade litet som de
ville. Ferdinand ville sälja hela fastigheten till Kommunen, men jag röstade med de borgerliga och hävde
köpet. Kommunen tjänade inte på det men man unnade inte Ferdinand, som byggde billiga villor utan att
se till att vägar o dy fanns.
Östervägen i Kungsängen byggdes 1957 och Norrgärdeshusen i Bro 1956. Norrgärdeshusen gick i
konkurs dels beroende på att markanläggningarna blev dyrare än man tänkt och dels på att alla söp så
förskräckligt. Det var inte mycket planering. Arkitekt Björkman från Enköping började planlägga och
Matell fortsatte. 563
Gustav Jansson.
Gustav Jansson fick träda tillbaka till förmån för KW 1956. Han blev litet ställd åt sidan, men hans
eftermäle är att han gjort mycket gott för Bro. Han var från början fiskardräng från Tärnsund. Sedan blev
han affärsbiträde hos Simeon Melin i V Ryds Konsum. 587
Band 44 sidan 2
Personer: Josef Eriksson, Erik Olsson, häradsdomare Hedin, Åkerbrant, Gustav Jansson, Sven Öman,
Eriksson, Fritjof Pettersson, Mårten Lindberg, Gösta Lundborg, Grill, Viktor Jonsson, Nathan
Söderblom, Sjölander, Barkman, grevinnan Piper, Lindström, Sven Beckman, Svenngård, Lasse Lindblom
Orter: Håtuna, Håbo, Håbo-Tibble, Näs, Hållunda, Södertälje, Roslagen,
Skoga, Lillskoga, Näckudden, Bro Härad, Högnäs, Urfjäll, Dunderhus
Ämnen: Regionplanekontoret, läkarmottagning, barnmorska, sammanträdeslokaler, affärer, konsum,
mejeri, bageri, bankhus, fattigvård, sjukstugan, Hembygdsföreningen, musikskola
Revision och utveckling av storkommunen.
Simeon Melin var revisor när jag var kommunalfullmäktigeordförande och det var många röda kråkor i
räkenskaperna. Särskilt besvärligt var det med rörmokare Josef Eriksson, som aldrig skrev räkningar.
2 D:\Ortsbor berättar\o44 Skapat den 04-11-19 16:42 Senast utskrivet 04-11-19 21:49