Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Tomten i Bro.
En farbror, som hette Svensson och hjälpte Konrad Björkman i Tingsviken lovade att vara tomte på
Lövsätra. Han lät skägget växa från midsommar och gumman sydde en tomtedräkt och vid 3-tiden på
julafton kom han i släde till pojkarna. De rusade för att möta honom och då sa han: Ni får inte skrämma
mig för då vänder jag. Han bjöds på lutfisk och gröt, tillsammans med Eriks far. De tog sig några supar
och sen åkte han taxi hem. Han blev tomte för hela Bro både hos stinsen, prästen och Oscar Johansson.
Han ville inte ta frun med sej, det skrället sa han. Jag är från Kebnekajse, sa han
Komtillmåtta och Lindhagaberg.
På en karta från 1700-talet låg ett ställe som hette Komtillmåtta. Man kan inte nu längre lokalisera det.
Lindhagaberg är ett kronobostället från början. Sedan köptes det av fröken Malm, som hade hand om lätt
utvecklingsstörda flickor. Hennes bror hade varit barägare i San Francisko och byggde den röda stugan
intill, som silversmeden nu har.
Senare köpte fröken Hammarstrand. Hon var lätt mentalsjuk och hade vistats på Långbro sjukhus. Man
ansåg henne för frisk att vara kvar där och föreslog att hon skulle vistas på landet. Det gick hon med på
om hon fick avdelningsföreståndarinnan fröken Hoffman med sig från Långbro. De hade kokerska, husa
och gårdskarl. Det fanns en del skog till egendomen. Fröken Hoffman tyckte om att vara i skogen och
hugga ved. Sedan körde hon hem veden med ett litet gotlandsruss. Dessutom hade hon en liten fin kärra,
som hon körde till Bro och hämtade post och varor från affären med. En dag körde hon i diket och nu
ville hon ha en av patienterna med sig för att känna sig säker. Det blev Wollmar som fick det jobbet.
Fröken Hammarstrand sov på dagarna och var upp på nätterna. Hon älskade Hitler och hade honom som sin
Gud. Hon hade gott om pengar, men ville aldrig ha några själv. Hon kunde komma ut i tvättstugan, när
fru Bergkvist tvättade och be att få se hur enkronor och femtioöringar såg ut i dag. När hon dog
efterlämnade hon 3 1/2 miljon, som Arvsfonden fick. 403
*********************************************************************
ORTSBOR BERÄTTAR
sammandrag av UKF:s kassettband nr 28 sid. 1 och 2
av Gudrun Sandén
Erik Rexhammar
Intervjuare Börje Sandén
1980-05-18, 1981-02-22
UKF:s arkiv rexham4-28-1-2.doc
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Klara Fredriksson, Bo Jonsson Grip, Charles Bildt, kusken Glad, Sjölander, Nathan
Söderblom, Robert Littmarck, Wibom, Selamb, Pauline Brunius
Orter: Bro
Ämnen: Historier om Bro, teaterföreställningar Hans Nåds Testamente
Mejeriet.
Erik har skrivit gamla historier och folktro från Bro socken.
Mejeriet lades ned 1939 och Klara Fredriksson sålde mjölk från en liten kiosk. Mjölkkuskarna kom med
sina vinkelkärror och levererade mjölken. Sedan åkte de fram till Viktor Jonssons affär och handlade.
Viktor stod på trappan med en låda strömming och ropade: Kom och köp strömming, sa hon ett kilo, sa
hon två kilo. Han var en rolig och duktig affärsman. Familjen Lindhé kallade honom Bo Jonsson Grip.
Bildt.
Bildt har en son Charles, som bor i huset nu. Kusken Glad var anställd hos Bildt. 125
Sjölander, Nathan Söderblom, Robert Littmarck.
Sjölander var kantor i Stockholms-Näs och dessutom ledare för lantarbetarna. Han brukade hålla
agitationsmöte med lantarbetarna medan prästen höll sin predikan och sedan kvickt in i kyrkan igen och
4 D:\Ortsbor berättar\o27-28 Skapat den 04-11-18 05:47 Senast utskrivet 04-11-18 06:43
28