Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

intill Mejeriet var borta redan på Subers tid.
Sågen på Norrboda användes inte, utan vi hade gemensam såg och kvarn för alla gårdarna på Brogård.
Vid Norrboda avverkade vi och där hade vi också oxar. 300
Sjölander, strejken.
Sjölander berömde Suber för hans sätt att sköta lantarbetarna och ville ha honom till partimedlem. Han
skämtade också om att när arbetarna kom till makten skulle det behövas en jordbruksminister och Suber
som var både teoretiker och praktiker kunde vara lämplig. Jag var inte intresserad, men vi var goda
vänner. Dottern Maj skulle sätta upp en fårfarm.
En familj på Bro gård hette Rotman och var mycket intresserade av gården och dess öden. Vi som var i
tiden förstod, att arbetarna behövde få bättre och unnade dem verkligen högre lön. Sjölander ställde aldrig
arbetarna mot gårdsägarna, men han sa, att ni ska hålla på er rätt. Han ville inte att det skulle vara bråk.
Börje säger att skolråd och andra myndigheter försökte bli av med honom och anklagade honom för
uppvigling. Något ärende gick till Domkapitlet, men de fick så småningom bakslag av Regeringen. Din
berättelse styrker min misstanke att det varit en felaktig historieskrivning. Det fanns naturligtvis
avundsmän, som tyckte att han fick för stor makt. Men han vilseledde aldrig folk, utan lyssnade på dem.
Ångbåtsbryggan, Affärsmännen, kyrkoherde Elg.
Grönsaker fraktades med båt från bryggan och dit kom också grevens seglande vänner. Han hade själv
segelbåt under någon tid. Vi tog våra varor från Boijes affär i Bro. Strax intill fanns konkurrenten Viktor
Jonsson, men de rev inte ut ögonen på varandra. Boije var en ovanlig hedersman. Viktor Jonsson var mer
affärsman, men med hederliga metoder och goda varor han också.
Kyrkoherde Elg var den sammanhållande länken i Bro. Han hade mottagning varje torsdag med
ärtsoppa och pannkakstårta. Stationsskrivare Ahlberg och stinsen Johansson var andra personer man
minns. Mejeriet sköttes bra, där man gjorde god ost. Bageriet fanns.
Greve Sparre var ordförande i kommunalnämnden och kommunalstämman, men det mesta skötte
förvaltaren. Det var en brytningstid, då man frångick att tilltala Greve Sparre med hans titel. Det gick bra
att säga Sparre, enligt honom själv. Sparre såg till att hans åliggande sköttes på så sätt att Suber fick
skriva ut skattsedlar om nätterna. 445
Veterinär Bergman, doktor Westerlund.
Jag red till de olika gårdarna. Vi hade en bra veterinär, som hette Bergman. Doktor Westerlund från
Enköping kom till Brogård var fjortonde dag om det behövdes eller annars när han kallades. När
greveparet var borta var det förvaltaren som tog emot. En gång kom han oanmäld och Suber beklagade att
det nog bara fanns raggmunk att bjuda på. Säger du raggmunk, det är det bästa jag vet. Det berättas om
honom, att medan hans många patienter väntade körde han ut dem på vedbacken att såga och hugga ved.
Veterinären bodde i Bålsta. En gång hade jag fått magkatarr och när Bergman fick se mig undrade vad
som var fel. Jag berättade om magen och att jag fått ordination av Westerlund att äta välling och dricka
mjölk. Alldeles fel sa Bergman. En agronom skall vända sig till veterinären om han blir sjuk. Du skall
dricka minst två öl om dagen. Om en månad skall du komma till mig på min födelsedag och äta kräftor
för då är du frisk. Det var jag också. 475
Fester.
På trettondagsafton var det stor fest hos Blom på Tranbygge. Borgmästaren och Rådet från Sigtuna skulle
delta och Silverhjelms på Katrinedal och Lewenhaupt från Aske. Då var det överdåd, men annars fick
man leva i sparsamhetens tecken. Smöret kostade 30 kronor kilot. Jag hade en duktig hushållerska, fröken
Eriksson, som kärnade hemma. Fläsket kostade 10-20 kronor. Folket levde ganska bra genom sina stora
trädgårdsodlingar och hushållsgrisen. Det fanns ingen direkt nöd. 502
Invallning, Luzernodling.
Även på Brogård var det fester. Sparre hade inte stor släkt, men han samlade ägarna på gårdarna runt om
och förvaltaren var alltid med.
Efter min tid vallade man in betesmarken till åkrar. Det var 1945. Jag har inte förordat detta, men jag
införde luzernodling. Den hade misslyckats flera år tidigare. Jag upptäckte att luzernen växte bäst på
vändtegen, där jorden var hårt packad. Så sedan körde vi välten över åkern innan sådden och det blev ett
strålande resultat. Man fick alltså inte så djupt. 546
2 D:\Ortsbor berättar\o19 Skapat den 04-11-18 00:00 Senast utskrivet 04-11-18 06:39