Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Farfar och gjuteriet.<br />
Farfar Axel Julianus Ryd byggde gjuteriet 1903 inne i Svartviken. Han var gjutmästare vid Atlas<br />
Diesel i Stockholm. Han hade sökt mark, som låg vid vattnet, eftersom transporterna skedde med<br />
pråmar. Familjen med de 9 barnen bodde första tiden i prästgården vid Ekhammarskolan. Farfar köpte<br />
marken av kyrkan. Senare flyttade de till Villa Björkvik, som ligger rakt nedanför stationen i<br />
Kungsängen.<br />
Min far och två av hans bröder arbetade i gjuteriet under farfars ledning. Det var 15-16 anställda.<br />
Några bodde i prästvillorna, som låg nära gjuteriet. Det fanns ingen annan industri i Kungsängen på<br />
den tiden. Man hade två stora kunder i Stockholm, Calor-Sjögren, och Arréns. Det var mekaniska<br />
verkstäder och dit sålde man gjutna maskindelar. Det var bl a gavlar till stora industritvättmaskiner.<br />
161<br />
Gjuteriet.<br />
Ernst Ryd, min pappa var modellsnickare. Andra arbetare var Carl Tage Andrén, Torsten Larsson och<br />
Oscar Sundblad, som också var kyrkvaktmästare.<br />
Man eldade ugnen, som byggts av eldfast tegel och eldfast lera. Där fyllde man med omväxlande<br />
skrot, tackjärn, som köptes från Hasselfors Bruk, och koks. Även kalksten skulle tillsättas. Man göt<br />
på fredagseftermiddagen. Då fylldes formarna, som gjorts i ordning tidigare i veckan. Det var ett par<br />
hektiska timmar varje fredag. Den övriga veckan behövdes till att skrota om ugnen, smeta på ny<br />
eldfast lera och göra allt rent igen. En ugnsskötare hade jobb hela veckan med det. Det var hett i<br />
gjuteriet under fredagarna, men annars mycket kallt. Gjuteriet var en träbyggnad på 400 kvadratmeter<br />
och en rensbod på 200 kvadrat. Där rensades godset och gjordes i ordning. Tombolan var den största<br />
smältdegeln och den lyftes med travers. Behövdes mindre gjutmassa bar två man en mindre degel. Det<br />
skedde med försiktighet, då järnet kunde bubbla och droppa. Man skulle alltid ha byxorna utanpå<br />
skoskaften, så att man inte fick stänk ned i skon.<br />
Gjuteriet var byggt i sluttningen ned mot stranden, vilket gjorde att det blev två våningar i en del av<br />
huset. Från andra våningen fyllde man ugnen, vilket skedde för hand. På lördagsmorgon skulle godset<br />
slås ut ur formen. Det var mycket dammigt och varmt.<br />
Ibland fanns det roliga saker i skrotsändningarna. Kullagren tog vi pojkar hand om och gjorde<br />
dankar av kulorna. De kunde ändå inte smältas ned eftersom de var av stål. 355<br />
Produkter man göt.<br />
Runt 30-talet stod folk i kö för att få arbete vid gjuteriet. Man fick en ritning, som pappa byggde en<br />
trämodell efter. En del företag skickade färdiga modeller och beställde gjutning. Skrapgaller att lägga<br />
i betongtrappor göts och urnor. På Granhammar lär finnas urnor. På farfars grav står fyra urnor.<br />
På gjuteriet fanns en häst, Brunte, som drog ned det färdiga godset till stationen och man lastade på<br />
järnvägsvagnar. Senare tog åkare Åkerlund över med lastbil. Rodins i Stäket tog hand om en del gods<br />
och bearbetade det vidare.<br />
Verksamheten upphörde 1966. Man investerade inte, så när formpressad plåt och lättmetall kom, var<br />
det dags att lägga ned. Under kriget hade man mycket att göra. Man tillverkade någon slags<br />
försvarsdelar, så gjuteriet vaktades av hemvärnsmän. Delarna skickades till Bofors. 505<br />
Tomten.<br />
Husen förföll efter nedläggningen. Man planerade för 6 villatomter och köpare betalade handpenning.<br />
Då sattes byggnadsförbud. När SJ bestämt dragningen av järnvägen, skulle tillstånd ges och man lade<br />
området under statsplan. ABV köpte marken, men då kom ett nytt byggnadsförbud, då SJ inte visste<br />
säkert hur de skulle ha det. Man planerar nu ett kontor och utvecklingscenter. 575<br />
………………………………………………………………………………………………<br />
ORTSBOR BERÄTTAR<br />
sammandrag ur UKF:s kassettband nr 140 sidan 2<br />
av Gudrun Sandén<br />
Inga Carlbecker, Berit Sundblad, Pojkhemmet, Ynglingahemmet<br />
Intervjuare Pär Markgren<br />
1993-03-15<br />
Personer: Inga Carlbecker, Oscar Sjölander, Britta och Ragnar Vahlborg, Berit Sundblad, Lindholm<br />
Orter: Nockeby, Stockholm, Ryssgraven, Rankhusberget, Fallet<br />
Ämnen: Pojkhemmet, Villa Skoga, nödår, arbetslösa, baptistungdomar, konserter, bakgrund,<br />
ensamstående, alkoholproblem, tomt, fruktträd, tvätt, städning, konservering, isskåp, 50-literskannor,<br />
6 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o138 139 140 141.doc Skapat den 04-11-21 07:46 Senast utskrivet 04-11-21 08:56
Change language