Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Hugo Andersson, Hedersberg. (Blomkvist säger Eriksberg!).
Runt Lindhagaberg ligger den äldsta avstyckningen utanför samhället. Den gjordes alldeles i början på
1900-talet. Tomterna gick från järnvägen över landsvägen och upp i skogen. Greve Sparre sålde.
"Gustav med fingret" eller Sill-Gustav bodde på fattighuset och var frisör. Han visste om detta. Det
fanns två dansbanor i Björkbacken utefter vägen. Den ena kunde man hyra av Brofalk. När jag fyllde 50
år gjorde jag det. Man fick inte fortsätta där med fester för trafikens skull. Det hängde banderoller över
vägen och alla skulle stanna och titta, så det blev rena trafikstockningen. Det var Lantbrukarnas
Ungdomsförbund som ordnade fester där. Även skytteföreningen hade fester där.
Vi flyttade från Kristersberg, det kallades "Kattrumpan" för det låg så långt bort, till Skysta. Sedan
bodde vi vid Önsta torp. Jag hade bra sommarjobb vid Norrboda. Jag började 7 på morgonen och jobbade
till 7 på kvällen för 50 öre om dagen. Jag fick hålla mig med mat och gå den långa vägen. Jag skulle valla
korna och de fick inte dricka i ån. Där fanns rester av en gammal tjärdal enligt kartan ute på den andra av
åkerholmarna. På den första bodde en soldat som hette Skräll i Skrällbacken.
Mor gifte om sig och tillsammans var vi 12 barn. Jag var nummer sex. Vi flyttade till Sättraberg, som
nu är borta. Det var två lägenheter, men den andra ändan var nästan nedrasad. Där fick fattiga bo. Min
styvfar jobbade i stan vid Nils Erik Nilssons mejeri. Han bodde kvar i stan. Vi äldre tog avstånd från
honom. Min riktiga far dog när jag var 6 år och han var väldigt händig. En timmerman, som hette Herman
Svennberg, hjälpte honom att bygga nytt tak på Kristersberg. Det finns en Elof Svennberg i Kalmarsand,
som är ättling. Min pappa jobbade vid Nygård, där man gjorde en invallning, som var den första här på
trakten.
1932 flyttade mor in i Kvistabergstorpet. (- 495)
Mina arbeten och värnplikten.
När jag slutade skolan tillkom för första gången fortsättningsskola. Emma Söderberg i torpet Rom och jag
behövde inte gå, för vi kunde ju läsa, så det var bättre att vi fattighjon kom ut och arbetade. Det hade
kyrkoherde Elg och kyrkorådet bestämt.
Jag började vid Önsta och körde i skogen hos Lundberg, men det var knappt att man klarade det tunga
arbetet. Sedan fick jag binda vete efter självavläggare. Man fick en viss antipati mot allt vad arbete hette,
men det var fostrande och nyttigt. Vi höll till på åkern mellan Ullevi och Önsta lagård. Allt togs upp för
hand. 30 personer arbetade på åkern. Jag har ett betyg från godsägare Nilsson på Önsta.
Sen blev jag bonddräng hos Jansson på Jursta. Han var en duktig bonde och inte snål på mat. Han sa:
Det du har förlorat i vikt under din tid här, får du vad fårkött kostar. Jag var där 4 år 1927-1931. Jag fick
jobb i Västergötland hos min syster och svåger, som var trädgårdsmästare.
Sen blev jag värnpliktig. Alla ville göra lumpen, men doktorn försökte leta fel. Jag kom till
ingenjörtrupperna. Vi var fyra stycken, Ernst Nilsson, befallningsmans son på Brogård och Filip Nilsson
och jag. Vi blev linjetjänstare. Där fick jag lära mig spränga och sedan fortsatte jag med det. Jag har fått
vara frisk och haft arbete hela tiden. Jag har varit sparsam. Jag varken röker eller dricker och lever helst
på husmanskost, som min duktiga fru lagar. (- 575)
4 D:\Ortsbor berättar\o3 Bl-.doc Skapat den 04-11-16 20:50 Senast utskrivet 04-11-18 06:22