Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

I farstun stod ett isskåp och ute fanns en isstack, som varje år byggdes upp av is från Lejondalssjön. I
den stacken gjordes ett hål och där kunde man förvara t ex grisen som slaktades till jul ganska länge på
vintern.
Min svärmor stod för tvätten med hjälp av ett par fruar. Hela natten kokades vatten i en kopparkittel i
tvättstugan och byktes på kläderna, som låg i ett stort bykkar. Fram på dagen, när lutvattnet runnit igenom
tvätten, körde vi till Aspviks kvarn och sköljde i bäcken. Där klappades tvätten på klappbryggan. Även
karlarna på gården var med för att hjälpa till att bära och lyfta. De riktiga stortvättarna gjordes vår och
höst. Under sommaren tvättade man mindre tvättar. Det gällde att ha ett stort förråd av lakan. Min
svärmor, som bara hade en son hade sytt något hundratal lakan till oss.
Det fanns ett dass på gården. När vårbruket satte igång tömdes dassen och gav en utmärkt gödning på
åkrarna. 220
Marianne Stigeryd, Kungsängen
1994-1995
Ur Seniorkvartens arkiv
Personer: Marianne Stigeryd, Mårten Lindberg
Orter: Lennartsnäshalvön, V Ryd, Torsätra
Ämnen: Posten, klädkammare, tågen, postkupéer, värdepost, rån, lantbrevbärare, sortera
Marianne Stigeryd berättar om posten i Kungsängen.
Marianne Stigeryd började på posten 1955. Postlokalen fanns i Lindbergs fastighet på Enköpingsvägen.
Den var inte större än en klädkammare. Posten hölls öppen förmiddagar och eftermiddagar sammanlagt 6
timmar om dagen. Marianne hämtade och lämnade posten från tågens postkupéer med en liten kärra.
Trots att det fanns värdepost i kärran var Marianne aldrig orolig för rån. Vid morgontåget hämtade
Mårten Lindberg posten i bil, för då kom alla tidningarna. Han var anställd som lantbrevbärare och i hans
uppgifter ingick att sortera posten. Han delade ut posten på Lennartsnäshalvön och fortsatte med V Ryd,
där sista gården var Torsätra. På den tiden fanns det mycket folk på gårdarna. 325
Stig Sundblad
Intervjuare Gunvor Dahlström, Gurli Wahlström
1994-1995
Ur Seniorkvartens arkiv
Personer: Stig Sundblad, Hamberg
Orter: Vallbyvik, Håtuna, Håbo-Tibble, Sigtuna, Stora gatan, Stockholm, Uppsala, Upplands-Bro
kommun
Ämnen: Virke, konstgödsel, överrodden, semafor, motor, cyklar, läkare, tandläkare apotek, systembolag,
lördagsnöje, butiker, fotogenlykta, isränna, pikade, stegar, djur, auktion, statartiden, badplats,
friluftsgudstjänst, Kristi Himmelsfärdsdag
Stig Sundblad, Vallbyvik
Vallbyvik var bygdens förbindelse med Sigtuna. Hit kom båtar med konstgödsel och virke, som bönderna
hämtade. Även persontrafik skedde från bryggan vid Vallbyvik med överrodden. Den första överroddaren
jag minns hette Hamberg. Man hissade en semafor, som var målad i vitt på svart botten. Efter några
minuter kom Hamberg först med roddbåt och senare skaffade han motor till båten. Han kunde ta en 8-10
personer och flera cyklar. I Sigtuna kunde vi uträtta våra angelägna ärenden. där fanns läkare, tandläkare,
apotek och systembolag förutom alla butiker av skilda slag utefter Stora gatan. Det var ett lördagsnöje att
fara till Sigtuna och handla. Överrodden fanns varje dag och efter mörkrets inbrott kunde man påkalla
uppmärksamhet genom att vifta med en fotogenlykta, som stod där.
På vintern kunde man gå över isen, men det var alltid en ränna för de stora båtarna. Hamberg hade
båten och pikade sig över och när isbitarna frös ihop la han ut stegar över rännan att gå på.
Farleden mellan Stockholm och Uppsala gick här och man kunde lasta av djur man köpt på någon
auktion.
Det gick inte att leva på inkomsten från överrodden - en passagerare betalade 25 öre. Både Håbo-Tibble
och Håtuna socknar betalade en del till lön för överroddaren. Det gjorde även Sigtuna stad, då man ansåg
4 D:\Ortsbor berättar\o116 117.doc Skapat den 04-11-20 18:10 Senast utskrivet 04-11-21 00:12