Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Trolleborgen som den kallades var väl känd under 1920-talet. Skolbarnen gjorde studieresor dit och folk
åkte ångbåt från Stockholm och landade vid värdshuset på Stäketsidan för att sedan vandra över broarna
till borgen. Asta deltog med liv och lust i visningarna - som barn lekte hon och hennes fyra systrar i
borgens ruiner dit nu ingen ingång finnes.
Marie Björnstjärna ägde Stäketsholm och brodern Gustav ägde resten av Stäketön fram till Kungsängen.
När greven dog fick barnen ärva gården, jordbruket arrenderades ut bl a till Öråker. Nu 1990 är det en
dotterson till greven - Johan Seth - som är ägare.
Asta började småskolan i Ryssgravens skola vid 7 års ålder år 1922. Det var en lång väg att vandra för
små fötter. Lärarinnan var fröken Palmér, hon var mycket noggrann i allt, där var det skurade golv, rent
och snyggt och inga skor fick komma in i lärosalen. Naturligtvis fick man ställa sig upp när frågor skulle
besvaras. Det fanns en orgel i skolsalen under den första tiden men fröken Palmér spelade hellre dragspel
och barnen sjöng med glädje "Din klara sol går åter upp ..". Det var ett 20-tal barn i dessa två klasser. Det
fanns ju flera småskolor i distriktet, vid Skälby mot Öråker fanns en och i Västra Ryd.
Alla barnen träffades en gång om året vid ett speciellt tillfälle. Det var vid visning av skioptikonbilder i
samband med insamling till någon slags missionsverksamhet. Då berättade kyrkoherde Widman från V:a
Ryd om livet i Afrika och andra länder. Där satt då på golvet i Kyrkskolans stora sal alla barnen från
Ryssgraven, Skälby, V:a Ryd samt mellan- och storskolans klasser och tyckte det var väldigt spännande.
Det var höstens stora händelse.
Skolvägen skulle bli allt längre för Asta. Efter två år blev det ytterligare en km till Kyrkskolan där
klasserna tre och fyra respektive fem och sex samsades i varsin sal. Skolan låg vid kyrkan där nu
Hembygdsföreningens Lantbruksmuseum står. Det var ett 20-tal elever i varje klass, dvs ett 40-tal i varje
skolsal. Kyrkskolan fungerade som skola fram till 1951 då den nya skolan vid Ekhammar var klar.
Kyrkskolan blev då Biograflokal och samlingslokal för föreningar m m fram tills den revs år 1966.
Nå, efter storskolans 6:e klass kom så fortsättningsskola, en period på sex veckor under vintern under två
år. Då skulle flickorna lära sig att väva och sy och fylla i alleahanda blanketter. För pojkarna blev det
slöjd och andra praktiska läroämnen.
År 1930 konfirmerades Asta i Stockholms-Näs kyrka och omedelbart därefter började arbetslivet. Efter
tidigare feriejobb som barnflicka blev det nu heltidsarbete och dessutom inne i Stockholm, en plats som
Asta inte alls gillade. Hon längtade hem till landet och hade det inte varit för sin kära arbetsgivare hade
hon nog stuckit hem. Familjen Karl Björnstjärna var en underbar familj med tre döttrar och en liten baby.
Mannen blev sedermera militärattaché i London, Bryssel, Paris och alla levde i kappsäck i flera år. Så
blev han överste i Umeå och då fick familjen och Asta uppleva vinter med snö för första gången på
många år.
Frun i huset, Sonja Björnstjärna var född Wallenberg på Lovön. Familjen var fina människor och
sparsamma och ganska stränga. Asta fick ex vis inte vara ute efter kl 11, men en gång - det var efter
Gunnars inträde i livet - blev det regelbrott. Tillsammans med Gunnar och goda vänner från Paris måste
man ju gå på Gröna Lund och lyssna på Jussi Björling. Vid sen ankomst till familjens tillfälliga hem på
Lovön den kvällen var dörren låst. Då gällde det att krypa in genom ett fönster, upp på vinden och ned
genom ett annat hål och allt gick bra utan att någon vaknade.
Mötet med Gunnar.
Under sin tid i Umeå åkte Asta hem till sina föräldrar på Stäketsholm för att fira jul. Året var 1933. Det
var traditionsenlig julfest hemma hos kusken på Stäkets Gård och alla tre blev bjudna. Kusken bodde i ett
gammalt 1700-talshus intill gården och han fyllde en mycket viktig uppgift i det sociala livet. Först och
främst skulle han skjutsa greven, han skulle möta gäster vid tåg och båt och han skulle representera vid
fester och jakter. Han var livréklädd och stilig och hade tidigare varit kusk hos Prinsen av Wien vid
legationen i Stockholm.
34 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32