17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

var illa byggda och för små. När gruvdriften upphörde löste Bergman in dem för 15.000 kronor styck<br />

1946. Där bodde rättaren i den ena, den andra såldes för 30.000. Senare såldes även rättarbostade<br />

n.(302)<br />

Avvecklingen av gruvan, rivning, smedjan<br />

1945 lades allt ner. Bergman köpte allt ovan jord och rev och använde virket, som visserligen var svart<br />

och med mycket spik, men även impregnerat av grafiten. Smedjan löstes in, men grunden tillhör<br />

fortfarande gruvan. (- 330)<br />

Smedjan, dagbrottet.<br />

Huset närmast är smedja. Vid norra änden finns en damm, som var dagbrottet, där hushållseleverna<br />

badade. Där togs till Spårvagnarna innan brytningen började. Längre bort låg kontoret och tvätthuset.<br />

Leran i området är så fin att den kunde duga till tegeltillverkning. Det inträffade ett ras med lera under<br />

byggnationen. Anrikningsverket var en stor betongbyggnad. Längre bort låg ett mindre hus som var<br />

slamhus. Det ligger högt upp och slammet rann bort. Vid resterna av ett skjul stod en arbetarbarack, som<br />

Johan Hedin köpte. Slagghögen var ganska hög, slaggen togs till fyllning i vägar. Området är sankt och<br />

två hästar lär ska ha gått ner sig. På vänster hand är ett ingärdat område, där ett elektricitetsverk stått och<br />

som nu tillhör Älvkarleby.<br />

Margareta Bergman gör en reflexion att så här blir det med alla kärnkraftverk. Bergman anser att<br />

kärnkraften får vi acceptera tills något annat kommer istället. (- 456)<br />

Planer för framtiden<br />

Det gjordes provborrningar ända bort till Nyborg. Det går en grafitådra ända dit och planerna var en<br />

linbana och att grafiten skulle fraktas på båtar vid Svarvarholmen. Det gjordes sonderingar om den som<br />

ägde Svarvarholmen ville sälja. Grafiten behövdes under kriget. Den importerades från Sumatra. Vid<br />

provtagningar visade sig grafiten innehålla guld och Andersson i garaget, som var köpman, var<br />

intresserad. Grafiten låg i dagen vid Lunda, där Andersson satte gång under en sommar vid "Anderssons<br />

guldgruva". (- 505)<br />

Sista tiden<br />

Sista tiden blev besvärlig. Då anställdes en del löst folk och gårdens anställda klagade på lönen eftersom<br />

gruvans folk betalades bättre. (- 515)<br />

Antal anställda.<br />

Det fanns 10-12 fast anställda vid gruvan och 3 på gården. Nu drivs Skällsta gård med 1 man. Bergman<br />

anser att det var en olycka att de köpte Skällsta. Gården är på 208 har. 70 har åker, visserligen prima jord,<br />

men byggnaderna till en herrgård fordrar alldeles för mycket underhåll för att det skall löna sig. (- 565)<br />

Branden.<br />

Vi bor i en av de två flyglarna. Där fanns ett vackert hus som brändes ned 1898. Hushållerskan hade lagt<br />

in en brasa i sitt rum och gått upp till sin husbonde för en tête-à-tête. Glöden föll ut på golvet och hela<br />

huset brann lyckligtvis ned. Det hade varit omöjligt att klara ett så gammalt hus i dagens läge. Skällsta var<br />

mycket större med ett stort oxstall. Ulin, som ägde Skällsta efter branden hängde sig i spjällsnöret. (- 600)<br />

Bandsida 2.<br />

Tidigare Ägare.<br />

Varför heter det Skällsta Säteri? Troligtvis för att det inte skulle blandas ihop med Skällsta i <strong>Bro</strong>. <strong>Bro</strong> var<br />

postadress till båda gårdarna. Det fattades en del jord när Bergman skulle köpa. Efter Ulins tid kom<br />

Skällsta på sned, det gick ur hand i hand. Thubin och Andersson köpte Skällsta för att bryta gruvan. 1906<br />

2 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o1 B-.doc Skapat den 04-11-16 20:38 Senast utskrivet 04-11-18 06:20

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!