Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Man ägnade sig inte så mycket åt hembygdskunskap, men Konrad Björkman berättade gärna
spökhistorier och skrock.
På Önsta bodde Nilssons och Lindormsnäs var ett privat pensionat, ägt av fru Gad. Ett par gånger om
året bjöd hon Sparre och prosten och pastorsadjunkten på middag. Det var trevliga tillställningar. Hon var
uppmärksam och trevlig, särskilt mot Sparre som var mycket förtjust. En gång glömde han att hålla
tacktalet efter middagen, men hon frågade om han inte tyckte det varit god mat. - Jo, det var superbt. Då
tycker jag farbror Johan skall tala om det för de andra för de vet nog inte om det. Då for han upp och
började berömma alltsammans. Sedan tog han upp Lantmannens Hushållskalender och läste ur den och
vände två blad och läste alldeles bort i tok utan märka något. Fru Gad måste avbryta genom att säga att
ingen kan hålla så roliga tal som farbror. 340
Pastoratet, söndagsskolan.
När prostinnan var borta och badade kunde vi sitta och prata förtroligt till långt fram på natten. När jag
hållit en predikan om Lazarus och den rike mannen sa han att han inte ville predika när jag var med
längre. Han lät mycket uppgiven. Han var duktig administratör men ingen vidare talare. Att vara prost
innebar att vara mellanhand mellan prästerna och biskopen. Ibland hölls konvent med de närmaste
prästerna och man talade över ett visst ämne och umgicks.
Robert Littmarck var kyrkoherde i Håtuna och Håbo-Tibble och ingick i samma pastorat. Man hade inte
särskilt mycket med varandra att göra. Vi hade att sköta Bro och Låssa.
1962 slogs hela pastoratet samman och Erik blev kyrkoherde för alla fyra församlingarna. Nordius var i
Håtuna, så det blev inte så stor skillnad.
De första åren cyklade jag till Uppsala ibland för att träffa staden. Jag hade gått 7 år på Fjällstedtska och
5 år på Universitetet. Jag tog sällan ut min ledighet eftersom det var så litet att göra. Jag startade
söndagsskola i Bro. Axel Karlsson var en av mina elever. Jag hade lärt mig att man skulle rita för barnen
av Svea Forsman i Uppsala. Jag ritade en bild med en väg och ett berg och fåglar. Det skulle föreställa
Jesu liknelse om den nedtrampade säden. Ett barn påstod att det var en tupp på en gödselhög. 450
Vilda västern, järnvägen.
Det jag minns av trakten var att det var stora åkrar och nedsliten bebyggelse. Det verkade Vilda Västern.
Sparre hade önskat att järnvägen skulle gått förbi Brogård. Så sent som på 1860-talet var det mer
bebyggelse vid Husby och kyrkan än nere i samhället. Sparre var god vän med bokförläggare Höckerberg,
som ofta gästade honom. En gång sa Höckerberg att han ville inte åka häst och vagn från stationen utan
bil. Sparre beställde Normans droskbil men bestämde att den inte fick köra fortare än en häst i skritt. 482
4 D:\Ortsbor berättar\o45 Skapat den 04-11-19 16:47 Senast utskrivet 04-11-19 21:51