Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Gjuteriet, Aspviks kvarn, Sylta.
Gjuteriet kom till 1908. Kvarnen vid Aspvik hade tre stenar. Folk kunde komma ända från stan för att
mala. 1312 fick nunnorna i Skokloster kvarnen. Då hade den tre skvaltor. Sedan blev det ränna med högt
fall. Vattenhjulet var ett av de största som funnits här, 48 fot eller 14 meter i diameter. Rännan gick över
landsvägen och ställde till besvär på vintern, när spillvattnet frös till isbark på vägbanan. Kvarnen var
byggd av timmer och blev senare snickerifabrik.
Lillsjön var inte reglerad. Den måste en gång i tiden haft högre vattenstånd, eftersom där finns vallar
nedåt Urfjäll. I arrendatorns källare syns spår efter hjulet.
Aspvik var en stor gård, som höll dragon. Förtjänsten på kvarnen skulle underlätta rusthållet. Den sista
dragonen var född i Sylta. Sylta betyder sank mark eller sjöstrand. Tittar man på vägen till Lennartsnäs
förstår man hur den fått slingra sig fram vartefter vattnet stått. Det är vass överallt i dikena. 112
Namnet Kungsängen, ängsvaktarbostället.
Namnet Kungsängen har kommit av den ängen, som fordom legat under Svartsjö slott och Kunglig
Majestäts Stallstat. Ängen var omgärdad av stängsel, som skulle underhållas av bönderna både från V
Ryd och Näs. Detta var en pålaga varom klagades bitterligen. Den som hade uppsikt över ängen och
gärdsgården kallades ängsvaktaren. Han hade sin bostad på kullen ovanför ängen och stället kallades
Ängsvaktarbostället. Stommen till det gamla huset är numera påbyggt. Virket till ladan, där höet samlades
på Hovstallängen, ingår nu i Herman Svenngårds villa vid Lillsjön.
Mitt hus är uppfört av timret från den tiondelada ifrån V Ryd, som präst efter präst fick lösa för att
förvara sitt tionde. Jag köpte ladan 1917. 144
Krig och farsot.
Våra förfäder hade ett hårt liv på grund av de många krigen och de svåra sjukdomarna. 1710 gick en svår
farsot över Näs, då prästen måste begrava 130 personer på kyrkogården. Det kom en förordning från
överheten att man inte skulle få begravas på kyrkogården. Då det inte finns någon mer känd
begravningsplats antas att man begravde på platsen, där folket bodde.
1777 finns en anteckning att församlingen inköpte en rock till kyrkvaktmästaren. Den var av
muskotfärg och av det nationella snittet.
Namnet Näs kom av sitt läge och namnändringen till Stockholms-Näs berodde på att det finns
Enköpings-Näs och Uppsala-Näs i grannskapet. De äldsta bevarade handlingar rörande vår socken utgörs
av pergamentsbrev förvarade på Riksarkivet. Det är brev innehållande testamenten, där mark ges till
kyrkor och kloster, särskilt Vadstena klosterkyrka. Dessa arvsskiften är bevittnade av någon präst, biskop
eller adelsman. De berör Öråker, Tibble, Tuna och Almare-Stäket. 193
Fornlämningar.
Socknen har flera fasta fornlämningar. Vid Strömsängen i Stäket finns ett gravfält, som blivit delvis
kartlagt och undersökt. Närmare Kungsängen på det höga berget finns två fornlämningar omskrivna i
Förordningen om Antikviteter från Karl XI:s tid. Där står att det finns uppå sanden två källor i hårda
hälleberget grävna. I dem finns några kopparmynt, nålar, häktor och annat smått. Den ena har jag
anträffat vid stupet rätt upp från järnvägsporten, men den andra hittade jag inte. Vid Almelund finns en
stensättning. Där skogen börjar mot V Ryd finns en hel del gravar. Gravarna från denna tid lades strax
intill husen. Även vid Ekhammar på en skogsbevuxen kulle finns flera gravkullar. På Kyrkbyns mark
nordost om kyrkan i den högt belägna skogsbacken finns ett tjugotal gravar samt s k älvkvarnar. I Tibble
Stenhage och i Tibble finns gravar. En del måste tas bort och blev undersökta av doktor Floderus. Man
fann bl a en vacker dolk. Här har tydligen levat folk, som ägde något här i livet. De har troligen levat vid
Tibble. Doktor Floderus menar att vanligt folk kastats i sjön istället för att begravas i jord. Studerar man
fynden finner man att de alla ligger i samma nivå i förhållandet till sjön. Gravarna är från järnåldern.
Vid Sandgrind uppe på Flugberget finns en stensamling, som kan vara från stenåldern. Lämningen är
dock raserad. För femtio år sedan fanns ganska mycket orört. Strax invid Ensta finns ett vackert gravfält
med bautastenar. I hagen vid Skälby finns gravar med en stor bautasten. Vid Askemark finns en del
mindre gravar och två stensättningar, som undersökts av Hildebrant. Fynden förvaras på Historiska
Museet.
Vid Tuna backe har legat socknens största by. På 1600-talet fanns 6 bönder och en änka.
En byggnad från medeltiden finns kvar, nämligen kyrkan. Den är byggd omkring 1250. Vägen till V
Ryd gick tidigare väster om kyrkan och snett genom trädgården vid Ekhammar. Kyrkogården har lagts