Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Boställen i trakten och runstenar, samt den märkliga runstaven.<br />
Husgrunder efter Hojan på Aske mark. I skogsbrynet är det hålor efter källare. I Hojan bodde mor<br />
Falk på ena gaveln och Hilda Lidström, som var väverska, på den andra. Den som bodde i<br />
Fiskarstugan skötte båtarna och bryggan. De 4 kanonerna, som nu står vid Aske stod en gång vid<br />
Fiskarstugan och därifrån sköts salut, när gäster anlände. Kanonerna, som min farfar satt dit stod i ett<br />
torn. I närheten ligger Svälthammar och Bruket, som var tegelmästarens bostad. När jag var barn<br />
bodde en gammal man, Fredriksson, som alltid skulle vara med och sköta mangeln. Han visste exakt<br />
hur många varv de olika dukarna behövde. Vi barn gillade att prata med Fredriksson, medan flickorna<br />
som manglade körde ut oss. Han bjöd på astrakaner. Under Fosfatbolagets tid bodde direktör Vedin<br />
där och man lät sätta upp vår gamla lekstuga från Aske där för hans döttrar.<br />
Aschaneus <strong>berättar</strong> att på 1600-talet fanns en bro över till <strong>Bro</strong>holmen från Sjudaregården. Man hade<br />
bränt en väg, sprängt den genom tillmakning, över holmen och bron fortsatte den sedan till Aske. Det<br />
kan ha varit en flottbro men med några stenkistor. Han <strong>berättar</strong> också om Kämpastenarna, där ett par<br />
jättar kastade sten på varandra. I trakten växer nästan bara röda blåsippor.<br />
Vid Vallbyvik var överrodden. Man signalerade med en semafor och så blev man hämtad i<br />
motorbåt. Sågen i Sigtuna är borta nu. Vägen, som går till Glädjen, är anlagd av min farfar.<br />
Aschaneus talar om höjden vid Aske, som Askehöjden. Aske var en by i slutet på 1700-talet. När<br />
Sehmann köpte Aske stod ett vitt hus för arbetarna vid Skråmstas ladugård. Det sas att det huset var<br />
taget från Aske by. Aschaneus tog sitt namn efter Aske. Troligen har namnet kommit av de kolossala<br />
askarna som växer där. Aschaneus var Sveriges första riksantikvarie på 1630-talet. Bureus blev<br />
riksarkivarie. Min mans farfar köpte runstenar på Vaksala torg. Dopfunten i Håtuna kyrka och<br />
dopfunten i trädgården på Signhildsberg köpte han också på Vaksala torg. Vi hade en roddbåt, som ett<br />
vikingaskepp. Den var ohyggligt rank. För en tid sedan hittades en bit av en runsten, där huset Gula<br />
Knuten stått. Run-Janne bestämde sedan platsen där den ställdes upp. Runstenen, Assurstenen, utanför<br />
<strong>Bro</strong> kyrka togs ut ur kyrkan på 1800-talet och stenen vid Sunnerdahls skola kom från torpet<br />
Hagalund.<br />
När allén på Signhildsberg anlades och träden planterades restes en sten, där det står att allén<br />
anlagts av Hans Henrik von Essen. På andra sidan vattnet i skogen finns ett stort block och<br />
gaveländan är en runsten. Här på Signhildsberg finns en unik daterad runstav, 1502, med romerska<br />
siffror, vilket är den äldsta dateringen och ovanligt med romerska siffror. Dessa runstavar var<br />
almanackor. Det finns en avbruten från 1700-taletds sista fjärdedel.<br />
Det var genom att Aschaneus samlade runstavar och stenar, som han blev uppmärksammad av<br />
Gustaf II Adolf. När han blev kyrkoherde i Fresta och Hammarby fick han en reprimand av<br />
Domkapitlet, då församlingen klagat över, att han gjorde sig och församlingen till åtlöje genom att i<br />
kyrkan efterlysa gamla saker.<br />
I närheten av Kräpplan skall det ha funnits en Trefaldighetskälla. Den beskrevs i ett radioprogram.<br />
När jag var barn hämtades vatten där och den kallades då för Hundkällan. 556<br />
********************************************************************************<br />
ORTSBOR BERÄTTAR<br />
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 10 sidan 2<br />
av Gudrun Sandén<br />
10:2<br />
Margareta von Essen och hennes dotter Charlotte Slettengren<br />
Intervjuare Börje Sandén<br />
1989-06-21<br />
UKF:s arkiv essen2-10-1.doc<br />
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------<br />
--<br />
Margareta von Essen <strong>berättar</strong> om Trefaldighetskällan, fäbodar, allmänningen, ångbåtarna och<br />
affärerna.<br />
Personer: Aschaneus, Karin Hedin, David Damell, Ernst Malmström, Otto von Friesen, Salvius,<br />
Fischerström, Åke Rålamb, Geijer, Strinnholm, handelsman Haverman eller Taverman, handelsman<br />
Jean Malmström, kokerskan Gerda Malmström<br />
Orter: Vallbyvik, Tång, Lennartsnäs, Signhildsberg, Åkeshov, Billby, Steninge, Sjöherrgård,<br />
Björneborgs Bruk, Tingvallur, Vaksala torg, Håbolund, Råby, Tjusta, Eriksund<br />
Ämnen: Trefaldighetskälla, holkyxa, Slott och Herresäten, Håbo Dombok, fäbod, Uppländska betes-<br />
D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o10 E-doc2 Skapat den 04-11-16 22:34 Senast utskrivet 04-11-18 06:29
Change language