Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 57, sidan 1
av Gudrun Sandén
Åke Larsson, Torsten Larsson m fl. Vandring i Kungsängen
Intervjuare Börje Sandén
1983-05-17
UKF:s arkiv larslars-57-1.doc
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Personer: Ryd, Örström, Åslander, Barlack, Wibom, Söderblom, Lindholm, Boväng, Florin, Piper
Orter: Alby gjuteri, Ulfsunda, Blidö, Kallhäll, Huvudsta, Bålsta
Ämnen: Gjuteri, tvättmaskiner, centrifuger, cigarettmaskin, tändsticksmaskin, modeller, sand, pråm, ugn,
kran, prästens villor, kyrkokassan, tegel, monteringsfärdigt hus, näckrosdamm, kinesisk bro, pensionat,
tomträtt, läkarstation
Gjuteriet.
Vid gjuteriet finns fundamentet till smältugnen kvar. Skrotbacken där man tog materialet. 15 man
arbetade här, 6 handformade och de andra hantlangade. Det var ett tackjärnsgjuteri, där man göt
tvättmaskiner och centrifuger för större bruk. De kunde väga upp till ett par hundra kilo. Här gjordes
tändsticksmaskiner och cigarettmaskiner men bara själva gjutningen. Varorna sändes till fabriken på
Kungsholmen för vidare bearbetning.
Torsten Larsson berättar att man fick tvätta sig i sjön och när man kom hem värmde man tvättvatten på
spisen. Han arbetade i 19 år vid gjuteriet och på senare år fick man omklädningsrum och varmvatten.
Gjuteriet lades ned i slutet av 60-talet. Utefter staketet låg en byggnad, där man tillverkade och förvarade
modellerna. De flesta modellerna gjordes av trä, men även aluminium användes. Modellerna kunde
användas hur många gånger som helst. Järnet var 1200-1300 grader varmt. Till en början kom tackorna på
båt men senare med järnväg. Gjuteriet har varit den enda industri, som Kungsängen haft genom tiderna.
Man hade en häst, som klarade frakterna, men både hästen och gubben, som skötte honom blev för gamla
och ersattes med en bil.
Det var Ryd, som kom från Alby gjuteri i Ulfsunda, som anlade gjuteriet runt 1903. Han hade flera
söner, som arbetade här. Lärlingarna hade 40 öre i timmen. 152
Byggnaderna till gjuteriet.
Larsson beskriver hur byggnaderna låg. En gång om året kom en pråm med ny sand från Blidö. Han
körde ända in till stranden. Sanden lossades med skottkärror, som kördes på en landgång. Det man
formade i kallades flaskor och förvarades i flaskgården. Det som fanns kvar längst var den stora vågen,
där man vägde sand och järn till rätta proportioner. Anders Bokvist säger att den ligger kvar ännu. 194
Ugnen.
Hela ugnen var som en stor skorsten. Där fanns en fläkt, som blåste in luft, när man skulle tända. När man
tappade ur ugnen tog man bort en tapp av lera. Man hade ugnen i gång tills gjutningen var klar, det kunde
ta ett par dagar. Ibland stod lågorna ett par meter ovanför skorstenen. Man göt ett par dagar i veckan. Sen
gällde det att laga ugnen med lera till nästa gjutning. Det fanns en lyftkran till de stora lyften, men det
mesta klarades med mankraft. 253
Prästens villor.
Landsvägen lades om när järnvägen byggdes 1878. Vi skall nu gå efter gamla vägen bort mot prästens
villor. Fackligt tillhörde gjutarna Bolinders i Kallhäll. 290
Villor efter sjön.
Prästen bodde i en av villorna och han hade byggt villan intill och den bakom, som kallades Chicago. Där
bodde 6 familjer och ett par ungkarlar. Han byggde 4 villor. Den ena köpte Lindholm 1930, den kostade
1 D:\Ortsbor berättar\o57 59 60 Skapat den 04-11-19 17:41 Senast utskrivet 04-11-19 21:57
57