17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

När butikerna stängde vid sextiden ringde jag runt och tog upp deras beställningar till nästa dag. Sedan<br />

räknade jag ut hur mycket som skulle bakas av de olika sorterna. Det följde en följesedel med varje<br />

leverans och räkningarna skrev jag ut på söndagen och betalningen skedde på måndagen. 335<br />

Prislistan från 9 mars 1938.<br />

En bulle, kubb och småfranska kostade 5 öre. 800 g limpa kostade 50 öre. Den mindre kostade 25 öre.<br />

Det fanns skorppåsar för 25 och 50 öre styck. Rågkakor kostade 8 öre styck.<br />

Vi levererade till 15-20 butiker från Jakobsberg till Bålsta. Även butikerna i Håbo-Tibble och Västra<br />

Ryd köpte vårt bröd. Vi hade två bilar för att hinna denna sträcka. Vår första bil var en T-Ford. Senare<br />

gick vi över till skåpbilar. Under kriget körde vi med gengas. Våra pojkar högg gengasved, så fort de<br />

kunde hålla i en yxa.<br />

Vi levererade till ett kafé i Jakobsberg och till Kalmarsandsbadet. Efter kriget ökade konditorivarorna<br />

mycket. Till Mors dag kunde det gå åt 350 tårtor. Den populäraste var prinsesstårtan, följd av gräddtårta<br />

och frukttårta för dem som inte gillade marsipan. 396<br />

Hjälpmedel.<br />

Så småningom köpte vi degmaskin med två grytor, så att man kunde köra limpdeg direkt efter<br />

franskbrödsdegen. Sedan kom vispmakin och gräddblåsare. Bräckmaksin, som högg till lagom bitar och<br />

en runddrivare, som rullade 30 skopbullar på 1 min.<br />

Under kriget fick man köra runt och hämta råvaror lite här och var. Efter den tiden, när vi hade byggt<br />

tillbyggnaden kunde vi lagra på ett annat sätt. Då kunde vi ta hem 5 ton mjöl. Kungsörnen kom med mjöl,<br />

Margarinbolaget med margarin och det fanns äggleverantörer, som kom när man behövde.<br />

Sockersäckarna vägde 100 kilo.<br />

Verksamheten var som störst under sommaren, då alla sommargästerna från Ådölandet, Smidö och<br />

Solna skulle ha bröd. Många stannade till för att köpa i butiken, men affärerna behövde också mera bröd.<br />

Under femtiotalet kom de stora bagerierna, som blev svåra konkurenter till oss. De lämnade 30% rabatt<br />

till affärerna. Vi kunde inte längre investera som tidigare och Ernst orkade inte längre arbeta lika hårt.<br />

Den 29 sept 1962 stängde vi bageriet. En av pojkarna har ett bageri och konditori i Grängesberg.<br />

Efter bageritiden arbetade Ingrid i Vivoaffären fram till pensioneringen och Ernst blev chaufför hos<br />

byggmästare Andersson.<br />

Ingrid ser både för och nackdelar med att <strong>Bro</strong> byggts ut. Mest fördelar då servisen har ökat. 573<br />

Band 137 sidan 2.<br />

Kalle Karlsson <strong>berättar</strong> om Tegelbruket.<br />

Personer: Olle och Lisa Jonsson, Julle Lundgren, Glassing, Andersson, Olsson, Tamm, Norman<br />

Orter: Tegelbruket, Fiskartorpet, Lejondalssjön, Mälaren, <strong>Bro</strong>gård, Nygård, Skällsta, Sättra, Norrboda,<br />

Aske, Stockholm, Toresta, Kungsängen, Säbyholm<br />

Ämnen: Säsongsjobb, skogsjobb, grävmaskin, skruv, lok, räls, matning, press, munstycke, kalk, knivar,<br />

sandsten, pråmskeppare, ångbåtar, jordbruksprodukter, mejeri, isstack, sågspån, traktor, mjölk,<br />

statarhustrurna, Nilssons mejeri, fortsättningsskola, fattigvårdsstyrelsen, nykterhetsnämnden,<br />

barnavårdsnämnden, lastbil, chaufför, busstrafik, droskbil, Boijes, Viktor Jonsson, Heyman<br />

Kalles barndom i <strong>Bro</strong> och tegeltillverkningen som han minns den från den tiden.<br />

1924 kom familjen till <strong>Bro</strong> och bosatte sig vid Tegelbruket, där fadern fick arbete. Det var säsongsjobb<br />

och fick varvas med skogsjobb. Arbetet vid Tegelbruket var slitigt. Det började i slutet av april och<br />

slutade i september. Man grävde upp leran för hand och lastade på vagnar, som kördes på räls 500-600<br />

meter till bruket. Senare fick man en grävmaskin, som gick på räls. Det fanns också ett lok, som drog<br />

vagnarna till matningen och pressen. Där tippades leran ur och med en skruv bearbetades den till rätt<br />

konsistens. Var leran för torr satte man till vatten. Var den för blöt satte man till kalk. Den färdiga leran<br />

trycktes ut genom ett munstycke, som hade tre knivar som skar till stenarna i rätt dimension.<br />

Till en början tillverkades 12 tums sandsten, som var mycket tunga stenar.<br />

På 30-talet började man med 10 tums stenar, vilket underlättade arbetet väsentligt. 064<br />

Pråmarna kommer, Fiskartorpet, ångbåtarna och tåget.<br />

4 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o136 137.doc Skapat den 04-11-21 07:33 Senast utskrivet 04-11-21 08:56

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!