Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Under säsongen kom det mycket löst folk till tegelbruket. Barnen höll noga reda på alla pråmar som
kom för att föra teglet till Stockholm, när det var färdigt. Många av pråmskepparna hade familjen med
och man gjorde sig bekant med barnen och fick på så sätt nya lekkamrater.
Kalle vistades ofta hos Olle och Lisa Jonsson vid Fiskartorpet, där han trivdes bland djuren. Under
högsäsong kom det 4 ångbåtar i veckan och lade till vid Fiskartorpets brygga. De hämtade
jordbruksprodukter från gårdarna runt stränderna.
Kalle reste aldrig ångbåt till stan. Det var tåget som gällde, de gånger man hade ärende. Det gick flera
turer om dagen och resan tog en dryg timme. 120
Mejeriet och mjölkproduktionen.
Det fanns inga andra industrier än tegelbruket. Till mejeriet lämnade gårdarna sin mjölk. Här gjordes
ost. Alla som lämnade mjölk till mejeriet hade skyldighet att hjälpa till att lägga upp en isstack på vintern.
Isen togs från Lejondalssjön och Mälaren. Isstyckena var en 90-100 cm i fyrkant. De täcktes med
sågspån. Isstacken var inbrädad på sidorna.
Brogård var den största gården. Nygård, Skällsta och Norrboda var utgårdar. Brogård hade mycket
skog. Sättra tillhörde dock Aske, fastän det låg närmare Bro. Gårdarna var inte mekaniserade. Först i
slutet på 20-talet fick Brogård sin första traktor. Brogård hade 8-10 par hästar. Tidigare hade man oxar.
Alla gårdar var mjölkproducerande. Man hade på Brogård 150 mjölkkor. Det fanns mjölkmaskiner, men
statarhustrurna fick lov att eftermjölka morgon och kväll. Mjölken kördes med parhästar till mejeriet i
Bro. Tidigare hade man kört till stationen och levererat mjölk till Nilssons mejeri i Stockholm.
Det var mycket folk anställda på Brogård. En man skötte magasinet och såg till att alla fick staten varje
månad. De flesta höll sig med gris. Under sommaren fick varje anställd en 4-5 liter mjölk och det räckte
till att föda grisen också.
Många flyttade två gånger om året. Det var skillnad på gårdar. Barnens skolgång blev ofta lidande på
dessa flyttningar. 242
Skolor i Bro och Låssa.
Kalle har gått i Säbyholms folkskola, där en lärarinna hade de två första klasserna och Julle Lundgren
hade de övriga 4 klasserna. Som mest var där 46-48 elever i samma klassrum. Man gick i sex år i skolan.
Fortsättningsskolan var 6 veckor under två år. Samtidigt med fortsättningsskolan gick man och läste. Vid
14 års ålder var man konfirmerad och hade klarat av skolan. De flesta gick och läste.
I Bro fanns två småskollärarinnor, en lärare för klass 3-4 och en lärare för klass 5-6. 282
Stensättning av gamla E 18.
1938 arbetade Kalle med stensättning av vägen mellan Kungsängen och Toresta anhalt. Gatstenen ligger
kvar under asfalten. Vägförvaltningen stod för kostnaden.
Kommunal verksamhet.
Glassing var ordförande i fattigvårdsnämnden. 1914 hade arbetarkommunen bildats. Man hade
barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd. 325
Arbetet vid Tegelbruket.
1938 började Kalle vid Tegelbruket. 1940-41 låg verksamheten nere, men han arbetade i 10 år fram till
1950. 340
Byggmästare i Bro.
Det fanns två byggmästare Andersson och Olsson, som stod för byggnationerna i Bro under 30-talet.
Man cyklade dit man skulle. Säbyholm hade tidigt en lastbil. Chaufför Rising körde mjölken till
mejeriet. Norman hade droskrörelse i Bro. Tamm på Kvistaberg hade bil redan i slutet av 20-talet. Det
fanns ingen busstrafik i Bro. Håtunabussarna gick mellan Skokloster och Stockholm direkt. Den
busslinjen blev mycket frekventerad efter kriget under helgerna, då Stockholmarna började fritidsbo i
kommunen. 393
Affärer i Bro.
Det fanns två lanthandlare i Bro, Boijes och Viktor Jonsson. Heymans var en beklädnadsaffär med kläder,
skor och underkläder. Det betydde att man kunde köpa det mesta man behövde i Bro. Maskincentralen
kom långt senare. 072
5 D:\Ortsbor berättar\o136 137.doc Skapat den 04-11-21 07:33 Senast utskrivet 04-11-21 08:56