Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

066
Byggnaden Lövsta.
Löfsta är byggt med en typisk enklare sexdelad herrgårdsplan. Det har funnits bagarstuga i en flygel.
Genom hög stensockel och terrasser har man fått upp huset, så att det dominerar landskapet från vägen.
Löfsta har inte säteritak nu. 150
Löfstas historia, berättad av Peter Schrödinger.
1531 nämns Löfsta första gången. I jordeboken från det året står Gustaf Vasa och att han ärvt Löfsta av
sin far. 1576 har gården gått tillbaka till kronan. 1643 friköper Maruritz de Wall. 1648 bygger han ett hus.
När huset är färdigt 1652 säljs egendomen till Johan Westerman-Liljencrantz. Detaljer inne i huset tyder
på tidigt 1700-tal, men gården kan vara från 1650-talet, men mycket förändrad. Den var byggd i en
våning, vilket framgår av en bouppteckning från 1748, då 6 rum nämns. Det syns även i dag, då knutarna
inte går upp till taket, utan stannar efter första våningen. Man har hittat rödfärg under panelen, vilket
tyder på att det varit ett timmerhus från början.
1653 dör Westman-Liljencrantz och han hustru Karin Snäckenfelt ärver gården. Hon lever till 1692. I
början på 1700-talet är det ett flertal ägare bl a Georg Walrave, Katarina Snäckenberg, Katarina Walrave,
Paul Wingelflyckt och släkten Riben. På 1740-talet ägdes gården av Carl Olof Iserhielm. Han var rik och
ägde även Torsätra och Negelstena. Han dör 1748 och dottern Margareta Iserhielm ärver gården. Hon
hade tidigare på året gift sig med Carl Riben. Gården stannar i släkten Ribens ägor i 150 år. I
bouppteckningen efter Carl Olof Iserhielm 1748 har gården 6 rum. Det fanns också två nya flyglar.
I bouppteckningen efter Carl Riben 1772 finns en delvis inredd övervåning. Tre gavelkamrar är
tapetserade och inredda, dock inte salen. Den fjärde gavelkammaren är skräpkammare. Carl Riben hade
många barn, vilket kunde föranleda utbyggnad. Ena flygeln var bostad. Den andra innehöll kök, skafferi,
vävkammare, hushållerskans kammare, mjölkkammare och pigkammare.
Efter bouppteckningen efter Carl Ribens hustru är salen inredd. Köksflygel är lika som tidigare, men
den andra innehåller herrarnas rum, svarvkammare, rättarens kammare och handkammare. Båda flyglarna
har vind.
Adolf Wilhelm Riben, som var gift med Hedvid Maria Woltermatt, hade gården till sin död 1829. En
målning från 1888 visar gården med panel och fönsterluckor i samma färg och en veranda. I
bouppteckningen efter Adolf Wilhelm kan man se att salen på över våningen blivit viktigare och finare
möblerad.
Någon gång i början på 1800-talet måste övervåningen ha byggts på. Takhöjden var låg. Det var
empiren som gällde. Carl Wilhelm Riben dör 1854 och Carl Ludwig tar över. Han dör 1898. Då går
gården ur släkten Riben. Hans bouppteckning visar att salen på övervåningen blivit ännu viktigare som
finrum. Salen i nedervåningen är delad i två mindre rum och köket är inflyttat i huset.
1899 köper AB Olsson och Rosenlund. Man köpte för att avverka skogen. De köpte flera gårdar i
trakten. Efter Olsson och Rosenlund kommer arrendator Nyberg och 1916 familjen Hultman. De äger till
1938. Trots försäkringar från Olsson och Rosenlund att vårda skogen blev det rena skövlingen. Gårdens
folk vägrade dock att ta ned allén. 1940-55 ägde Lars Nordenfelt gården och gjorde en del förändringar.
Fönstren byttes till 40-talstyp. På baksidan tog man upp en fönsterdörr, som ledde ut till en betongaltan.
1955-67 ägdes gården av rosenodlaren Lars Berggren. Försvaret köper gården och Svea Ranch,
livdjursproduktion får sitt säte här. Så småningom bor ingen i huvudbyggnaden utan endast ena flygeln är
bebodd. På 70-talet ansöker Fortifikationsförvaltningen om rivning. 1971 anser Riksantikvarieämbetet att
huvudbyggnaden skall sparas och 1972 beslutar Fortifikationen att nödtorftigt reparera. Det blir många
turer där Fortifikationen hela tiden vill riva. 1978 kommer saken till Regeringen. Fortifikationen säger att
om Regeringen avslår får de ta ansvaret för den ekonomiska sidan av saken. 1980 beviljar Regeringen
rivning, med förbehållet att man skall spara viktiga detaljer och göra en dokumentation. Den gjordes av
Nordiska Museet och betalades av Regeringen.
1981 dyker Håtuna- Håbo-Tibble Hembygdsförening upp och anhåller om bordläggning om rivning.
Man har nu fått ett avtal, där man räddar Löfsta mot att man tar på sig kostnaderna. 529
3 D:\Ortsbor berättar\o56 58 Skapat den 04-11-19 17:34 Senast utskrivet 04-11-19 21:56