Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

nämndemännen och alla ställde upp på sina platser innan häradshövdingen gjorde entré. Häradshövdingen
och notarien kunde målet i förväg. Med den nya förordningen kom skulle förhören ske muntligt.
När sammanslagningen var ett faktum försökte framförallt Edwin Hedin få Håbo-Tibble och Håtuna att
tillhöra Håbo. Börje berättar, att vid första sammanträdet efter sammanslagningen fanns ett ärende,
nämligen att fastställa namnet till Håtuna kommun. Detta godkändes inte från högre ort.
Gustav Jansson blev ordförande och var en snäll och duktig man, men hans krafter räckte inte till. Han
ville göra Bro till huvudort. Han efterträddes av K W Johansson. Eftersom jag var nämndeman blev jag
anlitad som något av jurist vid bouppteckningar och liknande. 420
Fattigrote, ombyggnad av Ådö slott, Allmänna Sparbanken.
1896 kom min far till Ådö. Han var nyutexaminerad vid Bergianska Trädgårdsskolan. Då ägde
Brukspatron Tamm Ådö egendom. Ådö var en egen fattigrote, där de gamla fick bo i kalla vindsrum och
betalt togs av de anställda för dem. Ingenjör Tamm var ingen bra arbetsgivare. Han byggde sedan
Tammsvik. Av ekonomiska skäl sålde han Ådö 1917 till direktör Malmström, som var disponent på
Svanö sågverk. Han var gift med ägarens dotter. Man beslutade att bygga om Ådö slott och anlitade Karl
Milles bror som arkitekt. Då byggdes klocktornet. Skiffertaket byttes ut mot antikt enkupigt tegel, som
köptes från tegelbruket vid Tappström. Skiffret köptes av folkskollärare Hedin i Bro och lades på hans
hus på Byggmästarvägen. Han var kamrer för Allmänna Sparbanken som gav 5-6%, när andra banker
betalade 2-3. Alla, som kunde, satsade sina slantar här. Banken kom på obestånd, då man byggde
Stockholms första radhus vid Drottningholmsvägen. Min svåger Erik Svensson och jag hade 2000-3000
kronor var insatta.
Lönsamheten på Saltvik var inte lysande, så vi bestämde att satsa på silverrävar. Vi cyklade ned till Bro
och tog ut nästan alla våra pengar. Efter en fjorton dagar gjorde banken konkurs och spararna fick ut 25-
30% av sitt innestående kapital. I och med bankens konkurs bildades Statens Bankinspektion. Johannes
Nilsson i Önsta sammankallade ett opinionsmöte för att försöka få ut så mycket som möjligt ur
konkursen, men där fanns inga pengar att hämta. 574
3 D:\Ortsbor berättar\o67 Skapat den 04-11-19 18:08 Senast utskrivet 04-11-19 22:02