Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Potatismjöl, benmjöl.
På våren kom båtar med potatis och det fanns en speciell kvarn, som vi barn fick hjälpa till att dra för att
riva potatisen. Raspet sattes ned i baljor på botten i ån och efter rening hade man den mest rena stärkelse
man kan tänka.
Det fanns också en benkvarn, som var kollektiv. Bönderna sparade ben och de maldes till mjöl, som
blev tillskott i kosten för djuren. Särskilt behövde hönsen kalktillskott för äggskalen.
Om man hettar upp stärkelsen till 200 grader blir det sirap. 177
Hästvårtorna.
Hästar fick vårtor på benen ibland. När man skulle ta bort dem, slog man ihop benen på hästen och band
ett stark rep. Sen fick man lägga ett rep om magen på honom och dra omkull honom. För att han inte
skulle sparka trädde man ett snöre runt läppen på hästen och vred till med en pinne. Av smärtan blev
hästen still medan man brände bort vårtorna. Detta utfördes utanför smedjan och pojkarna tyckte så synd
om hästarna. 214
Krogen svängan, invallningar.
Det fanns en mjölnare Grip, vars bror Elias var sagoberättare. De har ingenting med Gripens backe vid
Urfjäll att göra, men där var tidigare en rejäl backe, som nu är utfylld. Vägen nedanför gästgivargården
rätades i början på 40-talet. Vägen är nu uppbyggd.
Krogen Svängan låg vid Aspvikslund i närheten av Svarta Kalles son, Kurt Karlssons hus. Det fanns ett
par åkrar invid ån, som nu är skogsplanterade. De kallades Odlingen och till hörde länsman i Sandgrind.
Odlingen vid Lillsjön är Tibbles. König, som omkom i kriget på 1600-talet och begravdes i Kungsängens
kyrka bodde till en början i kvarnstugan. Sedan flyttade han till Aspvik.
Det fanns en ångpump i ån på Kungsängssidan av Ängsholmen. Ebba de Geer berättar att det var
invallningar vid Nygård på 20-talet. Det fanns vallar på båda sidorna av ån. Den sista invallningen
gjordes på 70-talet. I mellantiden har det fått svämma över. När vi skulle gå till Fiskarkalle gick vi på
vallen. Han bodde i en vedbod, som han snickrat ihop och bodde i. De nuvarande vallarna tycks byggda
på de gamla, men är utökade i längd.
1924 gick Mälaren upp till järnvägen. Hade KF legat där då, hade det stått 3 meter vatten i lagren. Ån
som gick i Gröna Dalen kallades Likån. Vi fick inte ta vatten ur den, då den rann så nära kyrkogården.
Evert Taubes bror Otto, bodde i Norrboda. Han var arkitekt och kom med tåget på lördagarna i slutet
på 30-talet. Huset brann senare. Troligen bodde Klas-Jon i Hagnäs och det var minkfarm i Hagtorp. Viss
tvekan råder. Klas-Jon kan ha bott i Hagtorp. 399
3 D:\Ortsbor berättar\o30 Skapat den 04-11-19 12:47 Senast utskrivet 04-11-19 18:41