Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

åkte bort ringde man till henne och talade om när man tänkte komma tillbaka, så att hon kunde informera
eventuella påringare. Telefonväxeln låg i Dorisborg, som låg i backen nedanför prästgården, där radhusen
efter Tunavägen nu ligger.
Huset, hörnet Köpmanvägen - Kamrervägen, som Post-Nisse, Nils Dalström nu har kallades
Hallmarken. Järnhandeln låg på andra sidan Kamrervägen och drevs under några år i början på 50-talet av
bröderna Törnberg. 328
Lindhagaberg.
I början på seklet bodde en veterinär Edling vid Lindhagaberg. Efter honom bodde fröken Hammarstrand
med sin vårdarinna fröken Malm. Hon var skriven i Södertälje och ansågs mycket förmögen. Hon var
mycket originell, var uppe hela nätterna och sov hela dagarna och hade en massa katter. I gamla flygeln
bodde en kokerska och en husa. De umgicks aldrig med någon. När fröken Hammarstan avled i mitten av
40-talet köpte vi det 1948. Jorden hade Gösta redan arrenderat sedan länge. Gösta hade en moster, som
varit restaurangchef på Sturehof i Stockholm och hon och hennes man Vallin köpte huset och trädgården,
medan vi behöll jorden och skogen. De drev värdshuset i 10 år. Gun (Gudrun) vår dotter och hennes man
Noldi Lieta arrenderade först några år, men köpte sedan rörelsen. Vallins flyttade till Enköping.
1974 såldes rörelsen till Anna-Britta och Hans Graf. 400
Examen i Hernevi.
Vid examen i skolan kläddes alla barnen i finkläder och en orgel släpades ut på gården och barnen sjöng
sommarpsalmerna tillsammans med prosten Elg. Klassrummen var dekorerade med blommor och barnen
läste små verser och de duktigaste fick uppträda. Efteråt bjöd lärarinnorna Astrid Öberg och Hulda
Johansson alla på kaffe. Alla deltagarna skrev sina namn troligen i en liten gästbok. Jag tyckte inte alls
det var lika stämningsfullt, när man på senare tid promenerade till kyrkan. Astrid och Hulda hade varsin
småskoleklass och Ellen Eriksson hade 3-4 och Abel Åkerbrant 5-6. Ellen cyklade mellan Kungsängen
och Bro och nästan varje dag stannade hon vid Kockbacka och lämnade läxor till Gerd, som fått polio den
första terminen hon gick i skolan. (Gudrun berättar att på Råbyskolan samlar man barnen på utegården
och även där dras en orgel ut och man sjunger och uppträder. Fler och fler föräldrar kommer till
avslutningarna.) 460
Matsäck och resor till skolor.
Barnen hade matsäck med sig och med 5 barn blev det många termosar att fylla på morgonen. Barnen
gick eller cyklade från Kockbacka till Hernevi. Sedan blev det tåg till Spånga eller Enköping för vidare
utbildning. 484
Dansbanan.
Dansbanan kom till under 30-40 talen för att SLU skulle ha fester där. Man göt plintar och lade bräder på.
Det var stor intresse och det kom så många att man fick föreläggande att ordna parkeringsplatser eftersom
det var hinder för trafiken. Vid Folkets Hus var också en dansbana under tak. IOGT-verksamheten i Bro
var bra och lokalen fanns på Målarvägen mittemot Folkets Hus, som låg i hörnet Målarvägen -
Bagarvägen.
Gösta var medlem i idrottsföreningen men spelade bara fotboll i sin ungdom. Bro fotbollslag ansåg
duktiga. Gösta gick i skolan i Enköping och kom hem över helgerna. Han ville träffa sina kompisar, men
pappan tyckte att han borde göra nytta istället när han varit borta hela veckan. Han måste gå med till
kyrkan på söndagarna, där pappan var kyrkvärd. Han ville aldrig gå i kyrkan som vuxen. 546
4 D:\Ortsbor berättar\o11 doc Skapat den 04-11-16 22:37 Senast utskrivet 04-11-18 06:31