Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Rommor gällade smågrisar på Önsta. När Ryttmästaren skulle betala tyckte han, att det var för dyrt med
en tolvskilling för paret. Gumman frågade vad han ville betala och han lovade henne all fallfrukt som
ramlade ned under natten. Gumman såg misslynt ut men sa, att Ryttmästarn gör nog aldrig ett sånt här
byte någon mer gång. Kom ihåg att alla äpplen som ligger på marken i morgon är mina. När Rommor
gick hem inbjöd hon alla hon mötte att plocka fallfrukt på Önsta nästa dag. Den natten blåste det upp till
storm, som ingen sett maken till i mannaminne. Stora träd låg omkull, halmtaken hade flugit en halv
fjärdings väg. I trädgården stod Ryttmästaren och såg hur Rommor och hennes vänner plockade upp all
frukten, som låg i drivor under träden. Rommor undrade om inte frukten var värdefullare än de fattiga
tolvskillingarna. Ryttmästaren skall aldrig byta med mig. 334
Skällsta kvarn.
Vid Skällsta låg en kvarn, som den natten blev av med sina vingar. Där förbereds nu ett industriområde
och vägen kommer troligen att kallas Kvarnvägen. Kvarnen bör ha stått där runt 1870-talet. 365
Allers Familjejournal.
Erik menar att barndomen skulle varit väldigt fattig om man inte haft Allers Familjejournal. Särskilt de
klisterark med bilder av herrgårdar och dockteater. Till teatrarna följde det med pjäser, som man kunde
spela. Många ville vara med och läsa rollerna. En gång blev jag erbjuden 5 öre av en kompis, som ville
läsa en roll. Det tyckte jag var så bra, så i fortsättningen tog jag 5 öre av dem som ville vara med. Det var
mycket sagospel och det satte ens fantasi igång. Alla i familjen kunde läsa. Mamma läste följetongen av
Courts Maler, pappa läste historiska noveller och för barnen fanns så mycket roligt. Det fanns mycket
lövsågningsmönster. Vi lekte Villy, en seriefigur.
Birger From har varit på församlingshemmet i Bro och berättat om sina julkrubbor. Den första
kontakten han fick med krubban var genom Allers och det blev sedan han livsintresse. 448
Selma Lagerlöfs sägner.
Selma Lagerlöfs sägner, som ju är vandringssägner. T ex att ta ett ben från en död skulle ge lycka. Här
talades det spirtussen, som var en liten mask. 475
Jungfrukrogen och mordet vid Norrgrind.
Vid Ekboda fanns en krog, Jungfrukrogen. Ett par minuter bort ligger Kockbacka och där fanns en
raststuga för resande. Där band man hästarna medan man besökte krogen. Man körde sina varor i
långkärror och med en häst. Hästarna gick för sig själva och kuskarna gick först i en klunga och pratade.
Hedström räknade till 18 kärror, som kom på en gång.
En kväll när man satt på krogen kom en dräng, som hette Mollberg in med blod på kläderna. Man
frågade om han varit på slakt. Han beställde brännvin och blev snart full. Efter en stund kom man bärande
på en död gosse. Han var blodig och hade ett krossår i pannan. Mollberg blev med ens spik nykter. Man
misstänkte Mollberg för dådet. Han bekände, att han mördat en dräng vid Norrgrind, som var
hemmahörande i Skällsta. Motivet var osämja. Båda var i 25-årsåldern. Han dömdes att mista livet vid
tinget i Tibble. Detta skedde runt 1830.
Vid Tingsviken sattes upp en stupstock och det fanns en grop med vatten, där huvudet skulle falla.
Hedströms farfar var med och bildade spetsgård runt avrättningsplatsen för att folk inte skulle komma för
nära. De stod i ring och var de starkaste karlarna i trakten och de skulle hindra upplopp. För att man
skulle se ordentligt klättrade man upp i de kringstående träden. En del svimmade och föll ned. Rommor
hade tillåtelse att så fort huvudet föll, gå genom spetsgården och samla upp blodet från den avrättades
hals. Blodet gav hon åt dem som hade fallandesjuka. Mollberg ligger begravd vid Avrättningsplatsen. 549
Brännerier i Brogård och Lejondal.
Det fanns två brännerier i Bro, dels vid Lejondal och dels vid Brogård. Bränneriet låg på bastutomten och
tillverkade grundprodukter, som sedan skickades till stan för rening. Det trevligaste statarna kunde göra
var att köra brännvinsfaten med häst till stan. På återvägen lossade de litet på järnbandet runt tunnan och
borrade ett litet hål och stack ned ett halmstrå och sög upp brännvinet. Sen skrålade de och sjöng när de
åkte genom Norrtull, om de nu kom så långt.
Bränneriet i Brogård brann upp 1866 vid en mordbrand, som en hämnd mot ägaren. Det fanns ett
utskänkningsställe, där bönderna fick köpa sprit.
1850 på Luciadagen kom två slipstensmasar med sina hästar till Lejondal, som då hette Lövsta. Det var
ett förfärligt oväder. Väderkvarnen vid Skällsta blåste ned.
2 D:\Ortsbor berättar\o25 Skapat den 04-11-18 05:38 Senast utskrivet 04-11-18 06:41