Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

det mycket pengar eftersom vallen kunde göras mycket kort. För Brogårds del var det tvärt om. På det
invallade området fanns fotbollsplanen. Ådö hade eget fotbollslag med röda tröjor och vita manschetter.
Kvarnstenen (?)
90 cm x 85 cm, av urberg, hålet är ca 10 cm diameter, ligger ej i centrum och går något snett genom
stenen, som är mycket tunnare på ena sidan. Den kan knappast vara en kvarnsten (som sådan finns den
rapporterad i Fornminnesregistret). Dessa görs ju regel av sandsten eller liknande bergart med räfflor som
skall föra ut den malda säden. Denna sten kan aldrig ha använts som kvarnsten. Den ligger på 20 m höjd
och någon kvarnplats i området känns inte till. Närmaste kvarnberg ligger söder om Ådö slott.
Gravfält (nr 46)
Det stora gravfältet med ca 50 gravar var omöjligt iakttaga
Ådö och Ormudden
Enligt Albert Blomqvist kom Ådö i Carlanders ägo som en följd av Kreugerkraschen. Området hade
köpts av Kreugers kassaförvaltare (en av många) med Carlander som bulvan. Denne ägde ingenting (hade
arbetat inom skogsnäringen på något vis) . Kassaförvaltaren fick 4 års fängelse, men när han efter
fängelsetiden ville dela Ådö med Carlander ”kände” denne ej igen honom. Carlander tog alltihop och för
att få kontanter sålde han av sommarstugetomter.
Konsul Jeanson (konsul i Norge 1 år enligt Blomqvist) ägde först en sommarstuga men köpte sedan
slottet. Det blev en dålig affär för Carlander, som blev ”avstängd” från Ormudden. Carlander försökte
många gånger sälja jorden till Jeanson, men det var svårt. Inte förrän Carlander hotade med att sälja
marken för svinuppfödning köpte Jeanson också den marken.
Blomqvist fru Astrid, lagade ofta mat (och serverade) vid stora middagar på såväl Ådö som Ormudden.
Carlander var vid jaktmiddagarna mycket frikostig; han kunde kalla in betjäningen och tacka dem för
deras insats inför gästerna. Han sa också att det fick inte bli några rester kvar i köket. Hos Jeansons var
det annorlunda, frun kom ner i köket efter festen, när kökshjälpen skulle ta på sig och gå hem (och
övervakade att ingen tog något med sig hem).
Skjutbanan vid Tammsvik
Stenmuren i skogen söder om campingplatsen är en gammal skjutbana (Remington gevär bara enl
Blomqvist). Övre delen revs för att användas till magasinet vid Björknäs. Skjutbanan användes av en
livaktig skytteförening, som varit verksam från mitten av 1800-talet till 1924 (?), då den lades ner. Efter
några år återuppstod den igen. Sista ordförande i den gamla och nya föreningen var Henning Larsson,
agronom på Sunnerdahls Praktiska Ungdomsskola, SPU. Verksamheten var mycket livlig och föreningen
hade egen blåsorkester, vars instrument såldes till en skrothandlare som bodde i soldattorpet vid Kvista
(1931?)
Mot den höga muren hade man måltavlor av plåt. Dess målades över med kritfärg (vattenfärg) och när
man sköt med blykulor plattades dessa ut mot plåten och slog bort färgen, så att man kunde se hur
träffarna tog ända från skjutplatsen.
Tegelbruket
Blomqvist har arbetat ett 10-tal år på bruket, som gjorde fasadtegel (gult), men leran kördes på lastbil från
Uppsala, eftersom leran vid Brogård ej längre var bra.
Spräckta stenar i skogarna är ej frostsprängda. Grundläggare Jonsson bl a har antagligen sprängt dem
ned svartkrut för att se om de var användbara. Obs det finns inte alltid borrhål i stenen. Krutet lades i en
sträng över stenen, ev i en något nedhuggen fåra.
12 D:\Ortsbor berättar\Ortsbor berättar 8.doc Skapat den 04-11-21 10:36 Senast utskrivet 04-11-28 22:32