Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar
Dagmar Andersson
Intervjuare Ing-Marie Zander, Lillemor Sundell hösten 1999 i3-A12
Håtuna
OCR-läst av UKF 2004-11-29, förmedlad av Gun Björkman och införd i databasen
Lätt redigering av Börje sandén
fil Andersson Dagmar.doc fritextsökn textfil4.dbf hemsidan
------------------------------------------------------------------------------------------------
Intervju med Dagmar på Norrgården hösten 1999
Den dagen vi skulle flytta gick jag till folkskolan på morgonen från Marielund, sen gick jag hem
på kvällen till Berga. Då hade jag sällskap med mina grannar, barn som gick i skolan. Henning och
Folke öster. Dom följde med mig och visade mig vägen ner till stugan, där mamma och pappa hade
kommit. Sen måste jag gå ny väg då till skolan varje dag. Jag var 9 år och hade börjat första året i
storskolan. Jag hade gått i småskolan i Kålsta. Jag gick från Marielund (söder om Skällsta) till
Kålsta. I storskolan gick vi i Håtuna kyrkskola. En lärare hette Eriksson, det var unga lärare vi
hade. Den första var gammal. Vi var många barn där. Det var många i klassen. Vi gick till 6:an.
Sen har jag inte gått mer. Men det gick ju bra
Vad gjorde Du sedan, när du slutat ?
Ja sen måste man ju ut och ha något arbete. Jag var borta i Killinge och hjälpte till med att sköta
djur och sånt och ibland var man hemma och hjälpte till. Vi var ute allihop ett tag, jag och mina
bröder, vi arbetade i jordbruksarbete. Det fanns inget annat. Vi var 5 syskon och jag var äldst.
Nu är det bara Du kvar ?
Ja, jag tycker det är tråkigt när dom är borta, det blir tomt, man har ingen av de närmaste att umgås
med inte. Det är svårt det. Jag trodde ju inte att jag skulle leva så här länge.
Hur gammal är Du nu ?
Jag är 97 år, ja det fortsätter.
Jag var borta och hade olika hembiträdesplatser i Uppsala och Stockholm.
Sen var jag hemma och hjälpte till, jag tyckte att jag måste. När mamma blev ensam så blev det så.
Sen blev jag hemma och hjälpte min bror, när han tog över jordbruket. Elsa gick ju i skogen. Elsas
dotter kom hem och skjutsade till torget i Uppsala, där hon sålde bär, blommor m. m.
Du har ju också stått på torget.
När jag var 13 år började jag. Jag fick hjälp av en som bodde i Uppsala. Vi hade plockat allt
möjligt, nypon, slånbär m. m. Mamma rodde oss över, vi skulle ju åka ångbåt. När vi kom till
bryggan, skulle vi lasta av och moster skulle ta emot det där, men då ramla hon i sjön. Hon stod
och skulle ta emot, men hon föll framstupa i sjön. Så jag fick åka ensam.
Då var Du 13 år?
Ja, det fick gå, det var en gubbe som hjälpte till att köra fram det, jag visste ju hur jag skulle göra,
så det fick lov och gå. Och moster fick följa med mamma tillbaka och torka kläderna. Hon satt däri
båten och tårarna rann, hon var så rädd att hon inte skulle komma upp igen. Hon var så stor och
tjock och hade så mycket kläder. Mamma hade ett sjå att få upp henne. Vid bryggan var det rätt så
djupt också. Så blev hon tung av kläderna se. Jag brukar tala om det här för folk och då bara
gapskrattar de.
Jag hade premiär då på torget när jag var 13 år. Det var på Fyris torg, det var för sådana som hade
lite smått och gott. Det blev skänkt för sådana som bara hade lite att sälja, stora trädgårdsmästare.
fick inte stå där.. Det var roligt, fast det var jobbigt. Man kom ut och fick träffa så mycket roliga
människor. Det var hela livet det. Så mycket bekanta man fick.
1 D:\Ortsbor berätta Skapat den 04-11-29 11:11 Senast utskrivet 04-11-29 11:56
(1999)