Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Torpställena runt Lejondalssjön.
På andra sidan Lejondalssjön låg Hällkana, Svarvarviken och Roligheten. I Roligheten bodde Gustav
Fredriksson från 1870-talet. Det finns ett kontrakt bevarat från 1805. Då arrendatorn hette Israel
Israelsson. Enligt det kontraktet skulle nästan allt göras gratis. Vid Svarvarviken bodde runt 1870 en
arbetskarl, som hette Jansson. Vid Hällkana fanns två hus, Hällkana och Kanan. Det var 10 tunnland jord
och 3 tunnland vid Rydjan. Stora Tingsviken var pastoratets och där bodde Nylander, svärfar till
byggmästare Johan Olsson, som övertog arrendet under åren 1924-1930. Hans morbror, Fagerlind tog
över till 1942. Sedan tog jag över och hade det till 1956. Då sålde vi Lilla Tingsviken till Lejondal.
Senare köpte Stadsmissionen. Vi äger huset och trädgården till döddagar. Kronbacka var
skogvaktarboställe och den första jag minns var Östberg. 1918 övertog trädgårdsmästare Hedberg, som
var Östbergs måg. Nu finns ättlingar till Hedberg Per och Gösta, i Broområdet. 1919-1949 var Rosén
skogvaktare. Därefter har "Post-Lasse", Edvin Larsson och hans Märta hyrt.
På västra sidan av sjön ligger Gröna Gången, där Selander bodde. Han var rallare och var med och
byggde järnvägen. Han efterträddes av sonen Emil. På 1950-talet övertog Thil stället. Margit Thil är
dotter till Selander. De härstammar från Håbo-Tibble. Lejondal köptes av en norrman, advokat Åhl, som
tog ut mycket skog och blev förmögen. Sedan sålde han Gröna Gången, Roligheten, Svarvarviken, Råby,
Finsta och Lilla Tingsviken. En donation av en tomt gjordes till kyrkan. Namnet Gröna Gången finns i
doktor Janssons bok "Hovjunkaren", men är troligen ett gammalt namn. 300
Gränsrösen.
Det finns ett stenröse bortom Gröna Gången med 4 upprättstående stenar. Det är ett gränsröse. Sådana
gränsrösen finns på flera platser och är mycket imponerande byggda. På 1697 års karta står, att platsen för
Tingsviken är tingsplats. Där står också "Rätteplats", och det måste har varit en avrättningsplats. Stora
och Lilla Lagmanstorp ligger ju i närheten. 365
Alsätra och Aspviks kvarn.
Alsätra var ett fiskarboställe, där fiskare Lundberg bodde en 40-50 år. 1880 byggdes Övre Alsätra av en
diversearbetare. Där bor pojkarna Rosén nu. Lundberg gjorde kräftburar av vidjor och fångade mycket
kräftor. Vid Skinnartorp blev Emil Selander torpare ungefär 1917, när han gift sig. Efter ett år köpte han
Gröna Gången. Kvarnen och Kvarnstugan låg uppe på berget. Stenarna flyttades till Lejondal och
användes vid gröpkvarnen som drevs med vindkraft. Här maldes gröpe till djuren. Annars for man till
vattenkvarnen vid Aspvik. Där gick vattnet i en trumma över landsvägen, så det blev överfall. Där
droppade och blev svallis under vintern på vägen. Där blev snickerifabrik sedan. Kvarnägare Larsson
hade kvarnen och var en mycket skicklig mjölnare. Han är far till Åke Larsson, som är gift med Maud,
skolsjuksköterska i Bro och Kungsängen. Tidigare hade Sven Beckmans far kvarnen. Han kom från
kvarnen i Spånga. Sven hade också kvarnen innan han öppnade järnhandeln. 1920 byggdes kvarnen om
och man tog bort den läckande trumman, som hängde över vägen. Under tiden fick vi åka till Aske eller
Tranbygge och mala. Det var 24 grindar till Tranbygge.
Aspvik ägde kvarnen. Det gällde att fästa säcken med en snara och om den inte fastnade blev inte
Larsson glad inte. Han hade en trevlig kvarnkammare. Det var den största kvarnen i trakten.
I Vidmans bok står mycket om Aspviks kvarn. Annars är boken intressant med alla sina
visitationsprotokoll. Thorman var en originell präst. Han motionerade på vintern genom att ställa
bläckhornet vid ena ändan av rummet och skrivbordet vid en andra. På så sätt var han tvungen att resa sig
och gå när han behövde doppa pennan.
Mina bröder har gått skola i Västra Ryd och jag minns en del från Örnäs. Erik Lejonhuvud ägde Örnäs
och sålde 1908 till överste Grill. Lejonhuvud var släkt med Rålamb på Granhammar. Hugo Ramstedt på
Örnäs hade en gång som pojke ridit till Tingsviken och blivit så förtjust, att han ville bo där. Och så blev
det, han kom att hyra Stora Tingsviken av Konrad. Jag hade sambruket Stora och Lilla Tingsviken under
15 år och arrendet var 10 kronor tunnlandet. Det var billigt mot nu när man får ge uppemot 100. 582
4 D:\Ortsbor berättar\o5-6 Bj-doc Skapat den 04-11-16 21:30 Senast utskrivet 04-11-18 06:26