17.12.2012 Views

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Rättarboda tog reda på att fyndet till hörde upphittaren och inte ägaren av marken där de hittats. När jag<br />

efter 30 år visade dem på Historiska Museet katalogiserades de där och infördes i en Numismatisk<br />

Katalog. 310<br />

Yttersta domen och pepparkakorna.<br />

Erik <strong>berättar</strong> om ett stycke han skrivit, som blivit antaget av radion och som han själv har läst in. Den<br />

hette Yttersta Domen och Pepparkakorna. Den finns också i en bok, som heter Så minns jag 10-talet.<br />

Erik <strong>berättar</strong> att 1918 hade hans mamma syjunta och tanterna talade om den stora kometen, som skulle<br />

komma den 19 dec och förgöra jorden. Erik och hans bror funderade över det här och tyckte att det var<br />

synd på alla pepparkakorna, som mamma bakat. De bestämde sig för att det var bäst att äta upp dem före<br />

den 19 dec. Det blev ett förfärligt bråk. 366<br />

Erik byter namn.<br />

Erik hette Karlsson tidigare och det fanns en anställd till med samma namn. Då beslöt Erik sig för att byta<br />

namn och fick välja mellan Fornborg och Rexhammar. Prästen Albert Jonsson tyckte det var onödigt,<br />

men när han skrivit en stund hade han förväxlat de båda Karlsönerna, så då tyckte han inte det var så<br />

dumt.<br />

Gudrun Sandén <strong>berättar</strong> om Albert, att han skulle ha en vigsel, där brudgummen hette Karl Mikael<br />

Jonsson. I flera dagar gick Albert och oroade sig för att han skulle säga Karl Mikael Bellman. Så kom<br />

dagen och brudparet står framför altaret och Albert vänder sig om och frågar: Tager du Karl Mikael<br />

Bellman denna...<br />

Ibland dog någon patient på Nygård och det skulle vara begravning i <strong>Bro</strong> kyrka. En gång glömde<br />

Åkerbrant bort förrättningen och Albert Jonsson muttrade över detta. Nästa gång var det Alberts tur att<br />

glömma bort sig. 409<br />

Teater i Godtemplarföreningen.<br />

Vi spelade teater i <strong>Bro</strong> på den här tiden. Vid ett tillfälle, det var dagen innan examen, snubblade Astrid<br />

Öberg och slog ut tänderna. Efter en tid mötte jag Albert, som sa: Hur spelar ni teater här egentligen,<br />

tänderna åker ju ur kärringarna.<br />

En gång spelade vi ett stycke som hette Spritlangarna och var skriven av Texas Ljungberg. Erik spelade<br />

spritlangaren och gubben Rick hade kafé, där langningen pågick. Det blev mer än fullsatt och vi spelade 5<br />

gånger för fullsatta hus i Godtemplarhuset. Det var 1935. 450<br />

Dödgrävare Asp och mjölnare Swartz.<br />

Vi tittar på foton från teatrarna. Gubben Asp var dödgrävare. Det berättas att han stod och funderade när<br />

han skulle gräva en grav: Hur lång var den djäveln då. Jag mötte honom i <strong>Bro</strong> och han var nog tre alnar.<br />

Börje <strong>berättar</strong> att nu gräver man gravar med grävskopa och har måst ta ner en bit av kyrkogårdsmuren i<br />

Låssa, för att få in grävskopan på kyrkogården.<br />

Vid Aspviks kvarn fanns en mjölnare, som hette Swartz. Han hade en bindel för pannan och man påstod<br />

att han var brännmärkt. Han kom från Tyskland. Han tog hand om en pojke, som ansågs ha pengar. En<br />

dag före jul blev det så sträng köld att vattenhjulet till kvarnen frös fast. Mjölnaren sa till pojken att gå<br />

och knacka loss isen. När han höll på med detta startade hjulet och pojken blev krossad. När mjölnaren<br />

skulle begravas kom man inte in genom kyrkporten med kistan. Det var något som tog emot och till sist<br />

måste man lyfta kistan över muren. 510<br />

Aspviks kvarn.<br />

Den gamla kvarnen låg alldeles vid vägen. Snickerifabriken byggdes längre in. Den sista mjölnaren var<br />

finsnickare och han byggde den röda stugan på andra sidan vägen. 541<br />

Historien om gubben och gumman som försov sig.<br />

En gubbe och gumma bodde långt från kyrkan och när prästen frågade om de inte kunde komma i kyrkan<br />

beklagade de sig över den långa vägen. Prästen frågade om de hade någon bibel. Jodå, men den var<br />

alldeles utsliten. Ett år bestämde de sig att åka till julotta. De lade sig tidigt och gav sig iväg innan någon<br />

annan vaknat. När de kom till kyrkan var det mörkt och inga människor syntes. De bestämde sig för att ta<br />

en sup och sova en stund. När de vaknade var det ljusan dag och alla hade rest hem. Nu visste de att de<br />

skulle få dålig skörd eftersom de kom sist från julottan och i alla fönstren i byn tittade folk på dem, när de<br />

sent omsider kom. 591<br />

4 D:\<strong>Ortsbor</strong> <strong>berättar</strong>\o25 Skapat den 04-11-18 05:38 Senast utskrivet 04-11-18 06:41

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!