Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

ORTSBOR BERÄTTAR
Sammandrag ur UKF:s kassettband nr 80 sidan 1
av Gudrun Sandén
Tore Wickman, mjölnare Aske kvarn
Intervjuare Johan Hedin
1990-11-25
Ur Johan Hedins arkiv
UKF:s arkiv ToWickmA-80-1.doc
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
80
Personer: Josefsson, Sven Karlsson, Norén, Rudolf Andersson, kusken Kraft, von Essen, prins Wilhelm,
Lennart Bernadotte, Post-Persson, Josef Eriksson, Fru Bergqvist, Grålle
Orter: V Ryd, Tranbygge, Signhildsberg, Bålsta
Ämnen: Lärpojke, damm, turbin, 50-hästare motor, ramsåg, kantverk, malning, djurfoder, rensning,
betning, matning, valsstol, gröpe, malningsintyg, kommissionen, kaffe, Kronan, stat, betningsmaskin,
kvicksilver, lössäd, våg, tork, provision, likvagn, lås, gångjärn, slottet, brandredskap, nattvakt, jakt,
giraff, växter, hantverk, brudkrona, vapen, fester, cigaretter, lastbil, lusthus, räls, våghus, slaktdjur,
mjölkflaskor, grönsaker, passagerare, kanoner, brygga, salut, Graningeverken, vägar, stenkross, traktor,
Munktell, hästbindare, hässjande, spis
Aske kvarn.
Tore hade gått som lärpojke under den tidigare mjölnaren. Han berättar att det var fint vid kvarnen då,
med en damm framför. Kvarnen drevs med en turbin. Extrahjälp hade man av en 50-hästars motor. Man
reglerade vattenmängden med dammluckor och öppnade gälarna på turbinen lagom mycket. Det gick en
ledning till ramsågen intill. Den hade kantklinga. Vi malde säd till djuren och rensningen började komma
i början på 40-talet. Det var aldrig tal om betning.
Man bar säden högst upp och lät den rinna nedåt. På mellanplanet skötte man matningen för där hade
man valsstolen. Längst ned fick man passa gröpet. Under kriget skrev Edwin Hedin ut malningsintyg för
25 kilo säd, men bönderna kom med 100 kilo. Det var svårt för kommissionen kom på stickprovskontroll.
Man berättar om en mjölnare som fick en säck säd att mala, men när han hällde upp var det orostat kaffe.
Man skilde på svart och vitt mjöl. 150
Betning med kvicksilver.
När Kronan köpte V Ryd försvann kunderna från de stora gårdarna. Även statlönen hade ju försvunnit, så
folk behövde ju inte mala längre. Tranbygges kvarn lades ned innan Aske trots att de alltid hade vatten.
Första betningsmaskinen fick man dra för hand. Man stod i källaren och betade med kvicksilver.
Bönderna ville inte längre komma med säckar utan kom med säden lös. Då satte jag upp en våg och en
ficka där man kunde blåsa säden upp. Vi satte in en tork också. Hustrun, Majken, passade telefon. Jag
hade lön från Aske och fick provision på hur mycket jag malde. 264
Nedläggningen av kvarnen, konkurs på Aske.
1964 lades kvarnen ned och brändes. Josefsson var förvaltare på Aske. Även sågen brändes ned med
hyvel och allt.
Sven Karlsson var förvaltare på Aske efter konkursen. För att få arbete åt folket gjorde man många
olika jobb bl a till kommunen. Kyrkan beställde en likvagn. Norén var arbetsledare. Jag är född på Aske
och kom till smedjan som fjortonåring, hos Rudolf Andersson. Han har gjort lås och gångjärn till slottet.
När Fosfatbolaget tog över brände de alla gamla vagnar som fanns och byggde om magasinet. Greve von
Essen på Signhildsberg tog hand om likvagnen. 364
Livet på Aske.
Det fanns ett lusthus som låg på räls och kunde köras runt vartefter solen gick. Det hade färgade fönster.
Ett fint våghus med plats för brandredskap fanns också.
Klockan åtta på vintern och tio på sommaren blåste nattvakten i sin lur. Det var tecknet på att han börjat
sin vandring. Han såg till husen och djuren under natten. Kraft var kusk och hade en stallpojke. Greven
hade jägare, som bodde i Jägarvillan och höll hundar och skötte jakterna. Kraft tog körkort och körde
grevens två bilar.
2 D:\Ortsbor berättar\o79 80 c Skapat den 04-11-20 08:44 Senast utskrivet 04-11-20 15:18