Ortsbor berättar - Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut

på morgnarna, den gick från Örsundsbro till Stockholm, de gick med mjölk och djur och allt
möjligt. Man hörde tupparna gala på morgnarna när båten gick förbi. Det var jobbigt att få iväg
mjölken till bryggorna. Och dom som sålde fisk, våra grannar, de rodde med fisken till Uppsala.
Dom rodde ända upp i Fyrisån. Det var stora båtar, fyra karlar som rodde, det var långt över Ekoln.
Joels det var många pojkar där. De rodde i slutet av veckan och lämnade till försäljare. Dom
kanske hade en båt efter sig med fisken i. Det är bortglömt nu det här.
Ja, vi tvättade nere vid sjön. Jag hade en gryta nere vid sjön och kokade i. Men mamma ville att vi
skulle klappa tvätten också. Vi hade ju inget vatten, så vi måste vara nere vid sjön. Sen skaffade
jag vattenledning och då kunde vi tvätta hemma. Det var närmare att hålla på. På senare år fanns
det lutpulver, men före det så kokade mamma lut på björkved (aska).
När man tjäna jungfru, då hade man stora tinor och då fick man kok luten och ösa över tvätten och
tappa ur och koka på nytt, man fick hålla på till långt in på natten. Det var ett rysligt göra. Men då
var jag för det mesta i Värmland och då kom ungdomen dit och hjälpte till. Det var stora skopor att
ösa med.
Jag var på en gård som hette Gårdsjö, i närheten av Selma Lagerlöfs Mårbacka. Jag var där en
sommar bara. Vi var och hälsade på Selma. Omkring 1923 - 24. Vi var inne och hälsade och såg
kyrkan där.
Du var med och tröskade också, säger Lillemor.
Ja, jag körde vandringen, på den tiden när man tröskade. Vi hade hästar som skulle köra.
Dagny var hemma från skolan när vi tröskade. Hon var med vid Sjöhagen och hjälpte till. Det var
inte så noga att gå i skolan, man måste vara hemma och hjälpa till och hjälpa grannarna också. Det
var aldrig fråga om att få något, det var bara gå "å åsta och görat", det blev smäll om man
protesterade det visste man. Pappa sa till, så då var det bara och gå direkt. Så var det gjort sen.
Ja, visst hade vi tid och leka. Och jösses ja. Vi släpa opp stora Skogskälken, det hade vi nästan en
hel dag med att göra, sen åkte vi allihopa ner på den sen. Vi hade inte några saker att hålla på med,
det hade vi inte råd med. Vi fick aldrig någon riktig kälke, utan vi fick en sån skogskälke, den
måste vi släpa ända upp på Ryttarberget. Sen åkte vi ner 4-5 stycken. Småungarna ville inte vara
med sen, för det blev för jobbigt att släpa upp den. Då hade dom ledsnat.
Prästen gick omkring och döpte barnen i stugorna när dom blev födda: Han gick, han gick ifrån
Prästgården och förbi pappa och mamma, då gick han in och hälsa på dom i ladugården och så
bjöd han pappa på snus och så skulle han gå till Sjöhagen och döpa ett barn där. Sen gick han
"oppvägen" hem och då och hälsade på dem som bodde i stugorna där, det var så trevliga präster.
Gick Du och konfirmerades i Håtuna kyrka ?
Ja, det gjorde jag !
Vi var bra många som konfirmerades då, det var så många barn på gårdarna på den tiden. Jag tror
att det enbart vid Håtunaholm var 20 stycken och så var det Nyborg och Markeby. Dom kunde
vara en 12 - 13 barn i stugorna. Det fanns till och med dom som hade 16.
Läsa lärde vi oss för pappa hade Uppsala Nya Tidning. Vi bredde ut den på bordet, där höll vi på,
vi allihop från alla håll över bordet. På det viset lärde vi oss läsa. Vi tog fram tidningen när pappa
var i Herrgårn. Annars skulle han ha den för att läsa. Vi lärde oss mycket med det "läsat". Det var
stora bokstäver i den. Pappa hade alltid Uppsala Nya. Men annars hade vi inte något att läsa. Inga
vanliga böcker. Jag har aldrig "köpt" någon bok, jag har inte varit så intresserad och läsa, jo kanske
om något husdjur eller så, men inga romaner, bevare oss väl. En kunde inte förstöra tiden med det.
Man skulle arbeta, så man kunde försörja sig.
Fick Du väva någonting då ?
Ja, man höll väl på lite, mamma vävde mattor och hon vävde till filtar och sånt där. Jag vet hur det
3 D:\Ortsbor berättar\ Skapat den 04-11-29 11:11 Senast utskrivet 04-11-29 11:56
(1999)