Bättre service - effektivare förvaltning

16
För att trygga tillgången på offentlig service och förbättra produktiviteten
har man strävat efter att utveckla förvaltnings- och servicestrukturerna, stärka
koncernstyrningen och utveckla arbetssätten och gemensamma tjänster samt
interoperabiliteten inom informationsförvaltningen och koncernlösningar.
De centrala förvaltningspolitiska riktlinjerna för åren 2005–2009 har varit att
• trygga tillgången till offentliga tjänster,
• förbättra produktiviteten inom den offentliga förvaltningen,
• fortsätta utvecklandet av förvaltningsstrukturerna och samarbetet,
• säkerställa en effektiv och produktiv användning av personalresurser,
• förnya ställningen för den högsta ledningen i statsförvaltningen och
• stärka den kommunala demokratin.
Utifrån dessa förvaltningspolitiska riktlinjer har förvaltningspolitik bedrivits
bl.a. genom att:
• överföra uppgifter inom centralförvaltningen till regionförvaltningen,
• stärka demokratin i regionförvaltningen genom att stärka landskapsförbundens
ställning och uppgifter,
• förnya strukturen och den strategiska styrningen inom statens regionförvaltning,
• fortsätta med strukturella reformer inom centralförvaltningen på ministerie-
och ämbetsverksnivå i syfte att främja produktivitet och effektivitet,
• utveckla servicestrukturen,
• utveckla interoperabiliteten inom informationsförvaltningen och skapa
förutsättningar för elektronisk ärendehantering,
• utveckla koncernstyrningen och koncentrera it-styrningen,
• främja en tjänsteproduktion via flera kanaler samt
• stärka koncerntjänster genom att koncentrera dem till servicecentraler.
Enligt förvaltningsutskottet är det viktigt att medborgarinflytandet genomsyrar
alla stora utvecklingsprojekt som gäller förvaltningen. Medinflytande
och påverkansmöjligheterna bör beaktas inte bara i projektprocesserna utan
också i de nya modeller och strukturer som projekten genererar. (FvUB 2/2006
– SRR 2/2005 rd, FvUU 44/2006 rd). Enligt enkäter som finansministeriet gjort
åren 2005 och 2007 har hörandet av organisationer gått åt det bättre hållet,
men förfarandena för hörande av ministerier kunde fortfarande förbättras. En
större utmaning än hörandet är dessutom att åstadkomma en äkta växelverkan
mellan förvaltningen och medborgarsamhället. Av resultaten framgår att alla
ministerier inte ännu har en medborgarorganisationsstrategi. Öppenheten och
tillgången på information är välordnad vid ministerierna. I justitieministeri-