Bättre service - effektivare förvaltning

nya informationsförvaltningssystem och sätt att genomföra informationsförvaltningen
samt e-tjänster i enlighet med 12 § i ramlagen.
Vid utvärderingen av reformens verkningar ska man beakta att reformen
fortfarande pågår och att dess verkningar mestadels kommer att märkas på
längre sikt. När det gäller produktivitetens utveckling och en dämpad utgiftsökning,
som bl.a. utgjort målen för reformen, har utvärderingarna delvis gjorts
för tidigt. Det är ändå klart att verkställigheten av reformen bör följas och utvärderas
även i fortsättningen.
Reformen bedömdes vid regeringens politiska överläggningar (24.2.2009),
där åtgärder som främjar servicens och produktivitetens utveckling betonades
i det fortsatta reformarbetet. De 20 största kommunerna förpliktades att göra
upp produktivitetsprogram för att utveckla sin service. Staten förpliktades att
i samarbete med Kommunförbundet inleda ett s.k. normtalko där man kartlägger
och strävar efter att undanröja sådana normer som förhindrar en ökad
produktivitet och upprätthåller stelbenta servicestrukturer. Arbetet för dessa
har kommit igång under hösten 2009.
En mera omfattande utvärdering av reformen och uppnåendet av målen i
ramlagen kommer att göras i en redogörelse om kommun- och servicestrukturreformen,
som regeringen har överlämnat till riksdagen i november 2009. I
redogörelsen görs en omfattande bedömning av hur reformen framskrider och
hur de vidtagna åtgärderna räcker till och dras upp riktlinjer för fortsatta åtgärder.
Där bedöms hur reformen framskrider, de åtgärder som vidtagits och hur
de räckt till med avseende på målen för reformen och i ramlagen. I redogörelsen
bedöms också reformens verkningar bl.a. för utvecklingen av kommunstrukturerna,
social- och hälsovårdstjänsterna och anordnandet av dem, undervisningstjänsterna
och anordnandet av dem liksom även utvecklingen av samarbetet
mellan stadsregioner. Preliminära kalkyler ges också för vilka verkningar
reformen har haft bl.a. för förbättrandet av produktiviteten och dämpningen av
utgiftsökningen, förverkligandet av de grundläggande fri- och rättigheterna,
kommunernas självstyrelse och demokrati samt de språkliga rättigheterna och
personalresurserna.
Utöver bedömningen föreslås i redogörelsen riktlinjer för det fortsatta
reformarbetet. I redogörelsen tas bl.a. ställning till om klarare förpliktelser ska
ställas för kommunerna i stadsregionerna när det gäller markanvändningen,
boendet, trafiken och serviceanvändningen över kommungränserna. I redogörelsen
läggs dessutom fram åtgärdsförslag i enlighet med vilka tyngdpunkten
i kommun- och servicestrukturreformen kraftigare förskjuts från förutom att
revidera de administrativa strukturerna till att utveckla servicen. I redogörelsen
kommer man också att bedöma behovet av åtgärder för de kommuner som inte
uppfyller kraven på befolkningsunderlaget i ramlagen. Samtidigt med redogörelsen
bereds en lagstiftningsreform inom social- och hälsovården. Avsikten är
att utarbeta en permanent lagstiftning om anordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna
för tiden efter det att ramlagens upphört att gälla.
67