Bättre service - effektivare förvaltning

Målet för regionaliseringslagen (362/2002) är att placeringsbesluten 1) tryggar
en framgångsrik skötsel av statens uppgifter, 2) främjar en balanserad regional
utveckling i landet, stöder sysselsättningen i olika delar av landet och tryggar
tillgången på arbetskraft för statens uppgifter, samt 3) grundar sig på ett förfarande
som är gemensamt för alla förvaltningsområden och på demokratiskt
beslutsfattande. I regionaliseringsförordningen (567/2002, ändrad 201/2006
och 349/2008) föreskrivs närmare om beslutsförfarandet. Vid revideringen av
regionaliseringsförordningen vid ingången av juni 2008 förbättrades beslutsprocessen
och regionernas möjligheter att påverka. Beslutsprocessen är öppen
och etablerad i en enhetlig praxis. Genom regionaliseringsbesluten har också
de två först nämnda målen i lagen främjats.
På basis av en förfrågan till ministerierna och utlokaliserade inrättningar har
de funktionella effekterna av regionaliseringsåtgärderna överlag varit positiva.
Verksamhetens resultat och kvaliteten på tjänsterna har i många fall förbättrats.
Iakttagelserna baserar sig bl.a. på enkäter om kund- och arbetstillfredsställelse.
De utlokaliserade enheterna har klarat väl av sina uppgifter. En bidragande faktor
till detta är bl.a. att rekryteringen av ny personal till de utlokaliserade enheterna
i allmänhet har gått bra. Enheternas sakkunskap, kompetens och tysta
kunskap har inte försvunnit utan de har kunnat överföras till en ny omvärld.
I regionaliseringsprojekten uppstår i övergångsskedet vanligen vissa merkostnader
som senare jämnar ut sig, och tack vare den förnyade verksamheten
kan även statsfinansiella inbesparingar uppnås. De uppstår på längre sikt på
grund av både de region- och samhällsekonomiska verkningarna. Statens utgifter
har i vissa fall utökats främst av en delvis parallellorganisation i övergångsskedet,
behovet av att utbilda ny personal eftersom intresset för en övergång
varit litet, ett ökat resebehov i synnerhet i övergångsskedet samt omplacering
av den personal som inte överförs. Inbesparingar har uppstått tack vare att man
kunnat rekrytera yrkeskunnig personal, personalen blivit mer stadigvarande,
lägre lokalkostnader, möjligheten att ändra och effektivisera verksamhetsformerna
och -processerna samt synergifördelar på stationeringsorten. Regionaliseringen
har genomförts inom gränserna för statens rambeslut utan att öronmärkt
separat finansiering skulle ha beviljats för den.
Regionaliseringsåtgärder har kunnat inriktas på ett sätt som främjar en
balanserad regional utveckling och genom att utnyttja och stärka kompetens-
och funktionskoncentrationer i regionerna. Så har t.ex. skett när Polisens datacentral
(nuvarande HALTIK) placerades i Rovaniemi, när en filial till Geologiska
forskningscentralen placerades i Karleby, när Landsbygdsverket utlokaliserades
till Seinäjoki, när Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet placerades
i Lahtis, när Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet
placerades i Kuopio eller när funktionerna vid Trafikledsverket och Trafiksäkerhetsverket
utlokaliserades till Rovaniemi och Villmanstrand. I proportion
till befolkningsandelar i stora regioner har regionaliseringsåtgärderna stött en
balanserad regional utveckling. När regionaliseringsåtgärderna ställs i pro-
63