Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 115
därför har kommit att flyttas med tiden. Terrasserna är således inte konstruerade.
Under någon tid efter det att härden har upphört att användas har en
kraftig, och som det verkar, snabb jorderosion täckt härden liksom en mindre
rest sten och det är denna erosion som har orsakat den colluviala bildningen i
profilens kraftigaste parti. Björn Magnusson Staaf föreslår att det kan vara den
bebyggelsen från förromersk järnålder som etablerar sig på höjdryggen som sätter
igång jorderosionen. 145 Den kortare profilen på Lockarp 7A gick i nord-sydlig
riktning och dokumenterades för att kunna jämföras med den öst-västliga
profilen. Här syns spår efter svagt konkava odlingsytor men inte terrasser (figur
65–67). Matjordsprofilen på 7B som löpte i nord-sydlig riktning är svår att
tolka bl.a. beroende på för stor detaljrikedom. Det går dock att urskilja ett tegskifte
från 1800-talet.
Resultaten från matjordsprofilerna har framförallt jämförts med storskifteskartan
från 1767. På kartan finns inte bara de nya skiftena markerade utan
även den äldre tegindelningen. En del av de onaturliga morfologiska drag som
kan ses i matjordsprofilerna sammanfaller med tegindelningen på den historiska
kartan. Rektifieringen av storskifteskartan är just för denna del av Glostorp
sn relativt noggrann eftersom sockengränsen ligger omedelbart norr om
undersökningsområdet Lockarp 7A. Troligen kan man räkna med en noggrannhet
som ligger kring 5–10 m. Den kraftiga colluviebildningen i västra
delen av den öst-västliga profilen kan ha bildats av att två system av tegar med
olika riktning möter varandra. Väster om colluviebildningen löpte tegarna i
nord-sydlig riktning och öster om gick de i öst-västlig riktning. Förklaringen
är i så fall den att när man har plöjt tegarna som löpte i öst-västlig riktning så
har man vänt plogen vid denna gräns och vid varje vändning har lite jord drösat
av plogen och med tiden har stora mängder matjord ackumulerats. Detta fenomen
är känt bland annat från England. 146 Fenomenet har även dokumenterats
inom Citytunnelprojektets delområde 1 och 7. Den resta stenens placering,
som omnämnts ovan, sammanfaller med en av teggränserna. Detta är troligen
ren slump eftersom det inte kan ha funnits någon mening med att markera just
den tegen och dessutom mitt i stycket och inte i början eller slutet. Större delen
av den öst-västliga profilen löper parallellt med storskifteskartans tegriktning
och därför kan det inte vara brukningen av dessa som har skapat formerna i
profilen. I den västligaste delen korsar profilen tegarna och därför skulle de
spår som finns i profilen kunna härröra från plöjning av dessa tegar.
Sluttningen har troligen brukats i blockformiga parceller. Genom att varje
parcell har brukats separat så har det genom jorderosion bildats en urgröpning
i den del av parcellen som vetter mot backen (åkerhak), medan den eroderande
jorden har stannat upp vid parcellens andra begränsning (terrasskant). De parceller
som har legat på plan mark har bildat konkava skålformiga fördjupningar.
Höjdens sluttning är inte så kraftig att den av brukningstekniska skäl
måste terrasseras.
Utvärdering
I de matjordsprofiler som har dokumenterats på Lockarp 7A–B framkom spår
av äldre åkersystem som på plan mark har bildat skålformiga ytor och i sluttningar
terrassliknande former. Om denna kunskap hade funnits redan under
förundersökningsstadiet så hade man troligen kunnat, med hjälp av matjordsprofiler,
dokumentera stora delar av ett åkersystem som sannolikt härrör från
bronsåldern.
Figur 67. Den nord-sydliga matjordsprofilen från Lockarp 7A. Även här syns spår efter svagt konkava odlingsytor. Profilen löpte i nord-sydlig riktning
med söder i högra delen av profilen. De förhöjningar och försänkningar som syns i profilen bör inte tolkas som rester efter ryggade åkrar eftersom
upphöjningarna är för smala i förhållande till försänkningarna. Profilen är ca 50 m lång och har skalats om med faktorn 1:3.