Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 65
Lockarp 7E
På Lockarp 7E undersöktes ca 30 000 m 2 och drygt 1 600 anläggningar. Bland
dessa kan nämnas tre gravar och 28 hus. Tre hus kan dateras till MN B–SN, fyra
hus till bronsålder, 17 hus till äldre järnålder och fyra hus till yngre järnålder. De
dominerande fyndmaterialen var keramik (50 kg) och flinta (44 kg).
Efter avbaningen blev det tydligt att området kunde indelas i två bebyggelseområden,
det norra och det södra, vilka hade olika karaktär. Det södra bestod i
huvudsak av några välbevarade bebyggelseenheter från äldre järnålder, varav en
utgjordes av en inhägnad gård med två faser. Enstaka gropar från bronsålder påträffades.
Längst i sydväst framkom ett större våtmarkslager med enstaka fynd
av slagen flinta av neolitisk karaktär, samt en brunn som daterades radiometriskt
till senneolitikum.
Det norra, något högre belägna, bebyggelseområdet hade en betydligt mer
varierad bebyggelse och innehöll bebyggelselämningar från MN B–SN fram till
vikingatid. Tyngdpunkten låg dock i äldre järnålder. Perioderna bronsålderns fas
A, mellersta delen av förromersk järnålder samt yngre romersk järnålder saknas.
Två gravar från äldre romersk järnålder har påträffats bland husen på det norra
bebyggelseområdet, liksom en senneolitisk grav.
Vid yngre romersk järnålder upphörde all bebyggelse i det södra bebyggelseområdet.
På det norra bebyggelseområdet har en gårdsenhet levt kvar genom
yngre järnålder och upphörde först vid vikingatidens slut. Enstaka radiometriska
dateringar och fynd tyder på att även mesolitiska aktiviteter har förekommit
på platsen. 96
Följande frågeställningar aktualiserades inför slutundersökningen:
· Går det att få en bättre uppfattning om boplatsens utbredning genom att
studera matjordens fyndspridning?
· Går det genom att studera flintans utbredning i och intill långhus från
järnåldern dra slutsatser om flintans utnyttjande under denna tid?
Figur 26. Översiktskarta över Lockarp 7E.