Fullåkerslandskapet (pdf)

132 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
matjordsarkeologi under förundersökningarna? Det går dock att visa att några av
de undersökningar som jag valde ut inför slutundersökningarna inte höll måttet.
Det gäller t.ex. Lockarp 7E och Södra Sallerup 15C. Hade det genomförts
matjordsarkeologi på Södra Sallerup 15C under förundersökningen hade det
sannolikt framkommit att området hyste de mest omfattande colluvierna inom
hela projektet. Inom de områden där matjordsarkeologi bedrevs kan man säga
att de första undersökta rutomgångarna utgjorde en förundersökning inom slutundersökningen.
Det finns betydande källkritiska problem med matjordsarkeologi. Fyndförflyttning
orsakad av plöjning innebär att man vid rumsliga analyser får acceptera
att metoden ger en grov bild. De undersökningar som har genomförts inom Fullåkerslandskapet
har visat att plöjningen inte sprider ut fynden i en sådan grad att
boplatser och aktivitetsytor inte går att identifiera. Metoden fungerar för att avgränsa
boplatser och aktivitetsytor inom större boplatser, men är mindre lämpad
för att avgränsa små boplatser eller små aktivitetsytor såsom hus. Detta är dock en
sanning med modifikation. Kronologiskt enfasiga och mycket fyndrika platser
med tolkningsbara artefakter torde kunna undersökas matjordsarkeologiskt även
om de är ytmässigt små. Var gränsen går är svårt att precisera utan får bli en bedömning
från fall till fall och utifrån frågeställningar. I vilken grad fynden har
flyttats i matjorden förefaller skifta betydligt mellan olika lokaler. Om man vill
bedriva matjordsarkeologi i hus för att studera spridningen måste husets utsträckning
vara känd och detta kräver att man schaktar fram så pass mycket av huset att
möjligheterna att undersöka matjorden begränsas. Möjligen skulle en geofysisk
prospektering kunna visa var stolphålen efter de takbärande stolphålen finns om
dessa är tillräckligt kraftiga.
Ett annat problem är att boplatserna i sydvästra Skåne sällan är enfasiga.
Detta medför att det är svårt att separera olika kronologiska faser när det gäller
flintavfall, som är den helt dominerande fyndkategorin. Samtidigt visar
matjordsarkeologin på en större kronologisk komplexitet som i vissa fall kan
vara en frågeställning i sig om man vill undersöka hur platser har utnyttjats över
tiden och om tidigare utnyttjande har varit något som har styrt senare användning.
170 Hur uppfattade människor under förhistorisk tid äldre övergivna boplatser?
En neolitisk boplats borde vara översållad med flinta och ojämn av alla
delvis igenfyllda gropar. Oavsett om förekomsten av flinta var en tillgång eller
en besvärande omständighet vid val av boplats kan man säga att de bedrev en
sorts matjordsarkeologi vid sina boplatsval.
I detta sammanhang vill jag även lyfta fram problematiken kring i vilken
utsträckning fynd följer med vid gödsling. Problemet är tidigare nämnt i kapitlet
Postdepositionella processer. Jag har inte kunnat belägga detta genom
mina analyser. Det finns några iakttagelser och fenomen som skulle kunna
tolkas som resultatet av gödsling. Eventuellt skulle det gå att tolka de högre
fosfathalterna på Fosie 11D och förekomsten av brons-/järnåldersflinta som
ett resultat av gödsling. I matjorden inom delområde Fredriksberg 13E påträffades
ett flertal bitar av yngre rödgods som i rapporten dateras till 1600–
1700-tal. Det finns även ett par exempel från Citytunnelprojektet som kan
vara effekter av gödsling. Det rör sig om två undersökningar (delområde 3
och 7) som visade på mindre förekomster av brons-/järnåldersflinta inom
delar av undersökningsområdet, men där inga anläggningar eller hus framkom
vid sökschaktningen.
Jag tror att det finns en risk att matjordarkeologi ifrågasätts mer än exempelvis
avbaningsarkeologi. Hur ska man egentligen betrakta undersökningar av