Fullåkerslandskapet (pdf)

VÄGLEDNING I MATJORDSARKEOLOGI 137
Provrutor
Undersökning av matjordens fyndinnehåll är resurskrävande och undersökningen
bör därför läggas upp stegvis. Man analyserar och tolkar fynden mellan
varje steg så att man anpassar den fortsatta undersökningsstrategin efter framkomna
resultat. I de fall man bara är ute efter en grov kvantifiering av mängden
fynd i matjorden, liksom en grov spridningsbild kan det räcka med att lägga ut
provrutor med jämna intervaller. Ofta har man dock ställt frågor som kräver att
man undersöker intensivare inom vissa ytor och då måste man utvärdera de
första provrutorna innan man lägger ut nästa omgång. Lägg inte en massa tid på
att gräva ”fina” rutor med raka kanter. Det viktiga är mängden matjord som
undersöks och den kan man uttrycka i liter. Hur mycket matjord man bör gå
igenom är helt beroende på hur mycket fynd det finns i matjorden och vilka
frågor man vill besvara. Hur mycket matjord som man går igenom kan mätas i
t.ex. en skottkärra vars volym oftast är stämplad i plåtbaljan. Exempel på frågor
som kan ställas är:
· Har det funnits ett kulturlager som har blivit sönderplöjt (kan vara relevant
för att förstå enstaka gropar från t.ex. neolitikum) ?
· Vilken utbredning har boplatsen/aktivitetsytan?
· Går det att spåra aktiviteter inom boplatsen?
Man bör undvika frågeställningar som kräver att man generellt samlar in splitter
eller små avslag. I de fall det anses nödvändigt bör man göra urval och låta
samma person ansvara för utplocket i sållet, annars riskerar man att få en
spridningsbild över arkeologernas arbetsinsatser snarare än splittrens fördelning
över undersökningsytan. Det tar dessutom väldigt mycket extra tid att
fånga upp små fynd eftersom det kräver finmaskiga såll som släpper igenom
jorden sämre och det tar längre tid att plocka fynden i sållkorgarna.
Hackbord, vattensåll eller maskinsåll?
Jag rekommenderar att matjorden sållas. Är det en lätt jordmån och den inte är
allt för fuktig fungerar troligen ett maskinsåll. Är matjorden lerig så krävs
vattensållning. En paradox i sammanhanget är att ju fuktigare jorden är desto
svårare är det att vattensålla. För större matjordsarkeologiska insatser bör man
använda en Rotorsikt som kan bäras av en hjullastare eller traktorgrävare.
Denna Rotorsikt roteras med hjälp av redskapsbärarens hydraulik och kan sänkas
ned i ett vattenbad eller ett för ändamålet anlagt vattenhål. Rotorsikten
måste förses med ett inre nät med önskad maskstorlek. Ska man bedriva matjordsarkeologi
på mark som är bevuxen måste vegetationen grävas bort annars
kommer Rotorsiktens nät att täppas igen av växtdelar. I en sådan situation bör
man använda sig av en traktorgrävare som redskapsbärare. Denna har då Rotorsikten
på det främre grävaggregatet och kan ta bort vegetationen med skopan på
grävarmen. När matjorden är blottad kan Rotorsikten användas som en vanlig
skopa och fyllas med matjord. Största problemet är att ordna ett vattenhål eller
vattenbad för vattensållningen. Har man bra möjligheter till vattensållning i
närheten kan man antingen hämta matjorden med en traktorgrävare och lägga
upp den i högar som sedan processas med en Rotorsikt, eller så låter man maskinen
som bär Rotorsikten köra och hämta matjorden. Vilket man väljer måste
anpassas efter de specifika omständigheter som råder i varje enskilt projekt.
Rotorsikten tillverkas i Vinslöv av rf-system. 173