Fullåkerslandskapet (pdf)

Resurser, tid och logistik
UTVÄRDERING AV FULLÅKERSLANDSKAPET 131
I samband med slutundersökningarna undersöktes matjorden i någon form
inom 12 delområden av projektet Öresundsförbindelsens nästan 60 undersökningslokaler.
Matjordsprofiler dokumenterades på 5 delområden. Undersökning
av matjorden är resurskrävande och som exempel på hur mycket fältarbetstid
som matjordsarkeologin har tagit kan områdena Elinelund 2B och
Lockarp 7E tjäna. Elinelund 2B var en undersökning med en stor matjordsarkeologisk
insats medan undersökningen på Lockarp 7E var mer extensiv till
sin karaktär. På Elinelund 2B lades ca 200 timmar av totalt 1 350 timmar på
undersökning av matjorden. För jämförelsens skull kan nämnas att den största
och mest fyndrika gropen (A2595) krävde drygt 300 fältarbetstimmar. Det
innebär att ca 15 % av fältarbetstiden utgjordes av matjordsarkeologi. Av de
totalt 8 000 fälttimmarna på Lockarp 7E lades 590 på matjordsarkeologi eller
ca 7 %.
En dyrköpt erfarenhet från projektet Öresundsförbindelsen är att det var ineffektivt
att gräva rutor och lasta jorden i skottkärror som kördes till sållningsstationer.
Den enda poängen med kvadratiska rutor är att man har kontroll
över hur mycket matjord som undersöks. Det tar mycket tid att gräva kvadratiska
rutor och det tar mycket tid och kraft att gå med skottkärror. Vi använde
även sållkorgar med alltför finmaskiga nät eftersom jag hade ambitionen att
fånga upp även splitter, men ju finmaskigare nät desto längre tid tar sållningen.
Diskussion
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att matjordsarkeologi är en användbar
metod och ett bra komplement till matjordsavbaning. De flesta av frågorna som
jag formulerade i samband med framtagande av projektprogram och undersökningsplaner
har kunnat ges ett svar och detta trots att valet av undersökningslokaler
gjordes utan att metoden hade ingått i förundersökningen. Metoden
måste finnas med redan i samband med förundersökningen, annars är det
mycket svårt att bedöma matjordsarkeologins möjligheter vid en kommande
slutundersökning. I och med att matjorden inte undersöktes i samband med
förundersökningarna var jag hänvisad till att välja undersökningsobjekt utifrån
utredningens ytfyndsinventering, resultaten av sökschaktningen samt egna
översiktliga inventeringar under högst varierande betingelser. Jag förordade att
matjordsarkeologi skulle bedrivas i samband med förundersökningarna inför
Vägverksdelen eftersom frågeställningarna denna gång fanns med i projektprogrammet.
Detta godkändes dock inte av den projektansvarige som bara accepterade
en begränsad insats inom delområde Fortuna 17A. Detta område var
därtill olämpligt att bedriva matjordsarkeologi inom eftersom det var en hög
kulle med kraftig jorderosion. Ytfyndsinventeringen som gjordes i samband med
den arkeologiska utredningen visar tydligt hur fynden ligger i slänten och vid
kullens fot. Dessa betingelser medförde att det inte förelåg ett fullgott beslutsunderlag
vid skrivandet av undersökningsplaner inför slutundersökningarna. Att
detta har påverkat resultaten är självklart men kan vara svårt att påvisa. Hur hade
insatserna och omfattningen påverkats om det hade bedrivits systematisk