Fullåkerslandskapet (pdf)

Utvärdering av
Fullåkerslandskapet
UTVÄRDERING AV FULLÅKERSLANDSKAPET 127
I följande avsnitt återkopplar jag till de frågor som formulerades i kapitlet Syfte
och metod och jag kommer att redogöra för i vilken utsträckning jag anser att
jag har kunnat svara på dem.
Boplatser – förekomst och utbredning
· Kan man genom en undersökning av matjorden identifiera en neolitisk boplats
som helt eller delvis har blivit sönderplöjd?
· Går det att få en bättre uppfattning om boplatsens utbredning genom att
studera matjordens fyndspridning?
· Kan en undersökning av matjordens fynd ge ett för boplatsen representativt
material?
Den första frågan formulerades i samband med undersökningsplanerna för
Fosie 11D, Södra Sallerup 15C, Fortuna 17A och Burlöv 20B. I samband med
förundersökningen av Fosie 11D hade det påträffats ett par gropar med fyndmaterial
från tidigneolitikum–mellanneolitikum. Syftet med den matjordsarkeologiska
undersökningen var att avgöra om anläggningarna var resterna
efter en boplats med ett sönderplöjt kulturlager. Undersökningen av matjorden
kunde tydligt besvara den uppställda frågan. Fynden i matjorden visar att det
har funnits minst ett kulturlager med betydande fyndmängder.
Undersökningen av matjorden inom Fortuna 17A har visat att en aktivitetsyta
kan bestå enbart av fynd i matjorden. Utan en undersökning av matjorden
skulle man enbart ha kunnat belägga aktiviteter under brons- och järnålder i
form av nedgrävningar. Burlöv 20B visade sig utgöras av en fornlämning som
till en del låg i matjorden och som därför var olämplig att undersöka enbart
genom matjordsavbaning. Resultaten från matjordsarkeologin är dock sådana
att det inte går att avgöra om det rör sig om två olika boplatser eller två aktivitetsytor
inom samma boplats. Utan matjordsarkeologin skulle neolitikum endast
utgöras av en anläggning med ett atypiskt fyndmaterial. Inom Södra
Sallerup 15C var det tydligt att det inte har funnits några omfattande neolitiska
aktiviteter, vare sig inom undersökningsytan eller på höjden omedelbart intill.
Matjorden innehöll få avslag och redskap som kan dateras till neolitikum.
Den andra frågan ställdes inför undersökningarna inom Elinelund 2B,
Lockarp 7E, Fredriksberg 13E och Burlöv 20B. Matjordsundersökningen på
Lockarp 7E genomfördes inte enligt projektprogrammet och undersökningsplanen
eftersom förundersökningsresultaten var missvisande, genom att ett kärl
från äldre järnålder hade daterats till äldsta fasen av tidigneolitikum. Inom de tre
övriga undersökningsområdena gick det att konstatera att boplatsernas utbredning
var större än vad anläggningarnas utbredning visade. En kompletterande