Fullåkerslandskapet (pdf)

50 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Skånegårdens parkeringsplats 1999 visade tydligt att bedömningen av boplatsers
utbredning inte enbart kan vila på anläggningars förekomst och utbredning.
Den ytfyndsinventering som genomfördes i samband med den arkeologiska
utredningens steg 2 visade på en förhöjd fyndfrekvens öster om boplatsen
och endast måttliga fyndmängder inom undersökningsområdet för
Elinelund 2B. 72 Vid provschaktningen för denna östliga fyndförhöjning påträffades
emellertid inga anläggningar varför området bortprioriterades. 73 Troligen
var det ett exempel på en aktivitet som inte har efterlämnat dokumenterbara
nedgrävningar. Topografin var inte heller av den karaktären att fynd kan
ha flyttats genom jorderosion.
Fynden från matjorden domineras av flinta men överraskande nog framkom
det små mängder keramik i ett stort antal av rutorna. De fyndmängder som
framkom har visat sig vara ovanligt stora jämfört med andra undersökningar där
matjordsarkeologi har bedrivits. Medelvärdet för antalet avslag ligger på ca 300/
m 2 , vilket innebär att det inom den yta inom vilken det bedrevs matjordsarkeologi,
bör ha funnits mer än 1,5 miljon avslag. Keramiken påträffades framför
allt i de nedre delarna av rutorna, i ett lager som troligen inte har varit föremål
för jordbearbetning i modern tid. Den keramik som framkom uppe i ploggången
torde vara ett resultat av den nuvarande arrendatorns större plöjningsdjup,
som har medfört att keramik har plöjts upp från ett sedan länge orört lager.
Den tidigare brukaren hade en liten traktor medan den nya arrendatorn hade en
stor fyrhjulsdriven traktor. Den nye arrendatorn bör ha tagit över marken två till
tre år innan undersökningen startade. Keramikbitarna var små och får nog anses
ha en relativt kort livslängd när de väl har hamnat i ploggången.
Merparten av fynden från förundersökningen liksom den keramik som
framkom i matjordsrutorna tydde på att boplatsen härrörde från TN II–MN
AII vilket kontrasterade starkt mot fynden av flinta som gav ett anonymt intryck.
I fyndmaterialet från matjorden förekommer påfallande få redskap. De
för trattbägarkulturen karaktäristiska skivskraporna saknas helt och endast fem
tvärpilar påträffades. Vidare framkom endast nio avslag med slipspår. Avslagsmaterialet
tyder på en metodisk och organiserad produktion med avslag från
plattformskärnor med neolitisk karaktär (figur 15). Det framkom inga föremål
eller avslag som skulle kunna härröra från äldre eller yngre perioder. Fyndmaterialet
visar även att det har förekommit en mindre omfattande spånproduktion.
Det framkom emellertid 74 avslag från fyrsidig teknik och 8 från
bifacial teknik. Avslagen från fyrsidig teknik härrör huvudsakligen från steg III
och IV vid yxtillverkning. Det förekommer dock avslag från den inledande primära
tillhuggningen och från det efterföljande steg II. Vid analysen av referenssamlingen
för fyrsidig teknik visade det sig att ca 10 % av avslagen kunde
diagnosticeras som bifaciala. Av de bifaciala avslagen är sju av danienflinta vilket
ska jämföras med de 53 eller 72 % av avslagen från fyrsidig teknik som är av
danienflinta. Yxproduktionen eller omhuggningen av dessa domineras således
av danienflinta vilket innebär att de bifaciala avslagen kan härröra från denna
produktion. Det är också mycket ovanligt att senneolitiska dolkar har tillverkats
i danienflinta. Det finns emellertid en viss möjlighet att de bifaciala avslagen
är resultatet av bifacial tillverkning av exempelvis skäror eller möjligtvis
dolkar. Troligast är dock att de bifaciala avslagen har uppkommit vid tillhuggningen
av yxeggarna och således är ett resultat av fyrsidig teknik. 74
Spridningsbilderna för de två stora fyndkategorierna avslag och splitter är likartade
men inte identiska. I samband med den mindre arkeologiska utredningen