Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 117
Figur 71. 1703 års karta med undersökningsområdet Svågertorp 8A inlagt liksom de två matjordsprofilerna.
Observera att kartan ursprungligen är ritad med norr neråt.
skillnaderna betydligt mer långsträckta och endast en eller möjligen två skulle
kunna tolkas som rester av ryggade åkrar. I den öst-västliga profilen går det möjligen
att urskilja gränsen mellan Madryggarna och det tegfall som ligger öster
därom. Madryggarna har plöjts i öst-västlig riktning och man har varit tvungna
att vända på den västligaste av de tegar som gick i nord-sydlig riktning och vid
sådana här vändtegar har det kunnat ackumuleras en hel del jord med tiden eftersom
plogen drar med sig lite jord varje gång som faller av när den lyfts för att
vändas. Matjordsprofilens matjordsansamling och nedåtgående ”knyck” ligger
dock 10–20 m för långt österut jämfört med 1703 års karta. Matjordsprofilen
som låg i nord-sydlig riktning avviker markant från den öst-västliga. Mängden
mikrotopografiska skillnader är betydlig färre. I profilens södra del är matjordstäcket
förtjockat vilket kan förklaras av att tegarna slutar här eftersom det har
gått en markväg från Naffentorp till en äng som låg strax öster om Svågertorp
8A. Tegarna på ömse sidor om vägen har olika indelning vilket innebär att de
har brukats separat. Tegarna har gått i nord-sydlig riktning och man har vänt
plogen på eller strax intill vägen och när plogen har lyfts vid varje vändning har
jord släppt från plogen och med tiden har jordackumulationen blivit betydande.
I västra delen av profilen finns en fördjupning som eventuellt kan vara
av samma art som de i den öst-västliga profilen.
Utvärdering
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det finns en överensstämmelse
mellan antalet tolkade åkerryggar och ett beräknat troligt antal. Likaså har de
tolkade åkerryggarna en bredd som stämmer väl med de bredder som har förekommit
i samband med ryggade åkrar. Det går emellertid inte att få ”passning”
mellan de i profilen intolkade ryggarna och tegskifteskartan. Tegarnas bredd
och antal var dock något som varierade över tiden och de ryggar som syns i profilen
får nog anses tillhöra en senare fas än den som finns på 1703 års karta. Förekomsten
av ryggade åkrar visar att de colluviala bildningar som förekommer
med nödvändighet har tillkommit före dessa ryggade åkrars uppkomst.
I framförallt den öst-västliga profilen förekommer ett antal fördjupningar i Figur 70. Svågertorp 8A. Den i öst-västlig riktning löpande matjordsprofilen. Pilarna som pekar nedåt markerar de ryggade åkrarna. Pilarna som pekar uppåt markerar otolkade
anomalier i underlaget. Längst i väster där sista pilen markerar läget för den västligaste åkerryggen går det även att se gränsen mellan två tegfall med olika plöjningsriktning.
Möjligen utgör den mindre förhöjningen vändtegen för Madryggarna som det angränsande tegfallet kallades. Profilen var ca 235 m lång och har skalats om med faktorn 1:5.