Fullåkerslandskapet (pdf)
Fullåkerslandskapet (pdf)
Fullåkerslandskapet (pdf)
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 57<br />
så är uppenbarligen inte fallet. Det bör dessutom ha förflutit en viss tid mellan<br />
lagrets bildande och groparnas övergivande eftersom dessa helt eller delvis har<br />
varit igenfyllda, vilket till en del troligen har skett genom naturlig erosion. Det<br />
gråsvarta lagret återfanns inte på något annat ställe inom undersökningsytan,<br />
varken primärt eller sekundärt i de stolphål som tillhörde bebyggelsefasen från<br />
MN B–SN. Skulle lagret ursprungligen ha täckt hela boplatsytan och ha ett ursprung<br />
i TN II–MN AII borde lagret i större utsträckning ha återfunnits sekundärt<br />
i stolphålen. Troligen har lagret bildats under den sista bosättningsfasen<br />
eller så har det haft en mycket lokal utbredning och begränsat sig till gropområdet.<br />
Som har nämnts tidigare har matjordsfynden en annorlunda spridningsbild<br />
än anläggningarnas utbredning. Den tydligaste skillnaden är att matjordsfynden<br />
har en betydligt vidare spridning än anläggningarna. Denna skillnad<br />
kan troligen till en del förklaras genom utplöjning av fyndkoncentrationer. Eftersom<br />
det har förekommit ytterst begränsad jorderosion inom området torde<br />
en marginell del av fynden ha förflyttats på detta sätt. Den skillnad som har<br />
konstaterats på Elinelund 2B förefaller dock vara för stor för att helt kunna förklaras<br />
av plöjningseffekten. Skulle hela fyndspridningsbilden vara ett resultat<br />
av utplöjning borde spridningsbilden vara mer homogen. Graden av utplöjning<br />
borde ha kunnat bedömas om ett område, även utanför fastigheten, hade<br />
undersökts matjordsarkeologiskt eftersom utplöjningseffekten inte sträcker sig<br />
över brukningsgränser och just i det här fallet har fastighetsgränser och brukningsgränser<br />
sammanfallit sedan skiftet av Bunkeflo by år 1806. Den arkeologiska<br />
utredning som utfördes vid Skånegården visade att fyndspridningen fortsätter<br />
åt sydväst (figur 20). Fyndfrekvensen är betydligt lägre men är ändock<br />
betydande. Det förefaller även som om det inom utredningsområdet förekom<br />
en varierande fyndspridning vilket talar emot tanken att fynden skulle vara utplöjda<br />
från Elinelund 2B. Man ska nog inte helt utesluta att jordbearbetning<br />
kan skapa fyndkoncentrationer.<br />
Figur 20. Avslagens spridning i matjorden på<br />
Elinelund 2B och inom det område som<br />
numera är Skånegårdens parkeringsplats och<br />
där en mindre matjordsarkeologisk insats<br />
genomfördes i samband med utredningen.
Change language