Fullåkerslandskapet (pdf)

34 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Fynden i matjorden flyttas kontinuerligt genom framförallt plöjning och
harvning. Fynden flyttas både individuellt och tillsammans med eroderande
jord. Hur stora fyndförflyttningarna är råder det delade meningar om, men att
de kan flyttas långa sträckor är uppenbart. De experiment som har genomförts
lider alla av att de har utförts under en begränsad tid med ett fåtal plöjningar.
De boplatser som undersöks i en fullåkersbygd har varit brukade i hundratals
och till och med tusentals år. Det är tydligen också så att fynden flyttas huvudsakligen
i plöjningsriktningen vilket kan verka förvånande med tanke på att
jorden vid plöjning välts åt sidan, detta under förutsättning att det är plan
mark. Lutar marken måste man beakta omfattningen på jorderosionen. Det
har förekommit diskussioner om fyndförflyttningen är konstant och att fyndspridningarna
därför bara blir större och större samtidigt som fyndfrekvensen
sjunker. Diskussionen har emanerat ur de experiment som har gjorts. Det har
också gjorts försök med datasimuleringar för att se vad som händer med fyndspridningen
i matjorden vid långvarig plöjning. En sådan datasimulering visade
att plöjningen medförde att fynden spreds kontinuerligt och att redan efter
25–30 år är fyndkoncentrationer helt utsuddade. 44 Så är dock uppenbarligen
inte fallet, eftersom det går att upptäcka och avgränsa boplatser med
ytfyndsinventeringar. 45 Fornminnesinventering i fullåkersbygd skulle var helt
omöjlig om resonemanget var riktigt. Möjligen kan detta förklaras av att plöjning
och harvning görs i olika riktningar och fynden därför ibland flyttas från
sitt ursprungliga läge och ibland flyttas tillbaka. Några författare menar att det
efter ett antal plöjningar uppstår ett jämviktsläge då fyndspridningen inte
längre expanderar. Varför ett sådant jämviktsläge skulle uppstå kan jag inte förstå.
En tänkbar förklaring till varför fyndkoncentrationer inte plöjs ut kan vara
åkerarronderingar. Fynden kan ju inte flyttas utanför åkern, åtminstone inte
genom plöjning. De exempel som finns på att enstaka föremål har flyttat sig
långa sträckor kan förklaras av att jord och därmed fynd fastnar på jordbruksredskap
och hjul och transporteras iväg med dessa.
Ytfyndsinventering
Ytfyndsinventering kan vara en kostnadseffektiv undersökningsmetod, men
har sina speciella källkritiska problem. Faktorer som påverkar resultaten är exempelvis
tidpunkt på året, väder, personalens kompetens, åkerns status, gånghastighet
m.m. Ytfyndsinventeringar bör dessutom helst genomföras flera
gånger under varierande förhållanden för att tillförlitliga resultat ska erhållas. 46
I flera arbeten har man studerat något som man kallar ”Size effect” vilket
innebär att större fynd är överrepresenterade i material som härrör från
ytfyndsinventeringar och att de därför inte är representativa för fynden i matjorden.
En förklaring är att stora fynd har en större sannolikhet än små fynd för
att sticka upp ur matjorden och därmed kunna upptäckas. 47 Denna erfarenhet
beskriver även Leif Gren från fornminnesinventeringen. Enligt Gren ser man
100 % av fynd som är större än 60 mm, 50 % av dem som är 10 mm och högst
25 % av fynd som är 5 mm stora. 48
Matjordsfynd och underliggande lämningar
Vid en undersökning av en yngre bronsåldersboplats vid Weathercock Hill
valde man att undersöka såväl matjord som underliggande anläggningar. Det
visade sig bland annat att fynden av flinta huvudsakligen fanns i matjorden