Fullåkerslandskapet (pdf)

Figur 69. Svågertorp 8A. Den i nord-sydlig riktning löpande matjordsprofilen. Längst i söder syns ett parti med kraftigare
matjordslager vilket kan vara rester efter plogarnas vändning vid tegslutet. Fördjupningen i norra delen av profilen påminner
om den som även framkom i den öst-västliga profilen. Profilen var ca 200 m lång och har skalats om med faktorn 1:5.
116 ÖRESUNDSFÖRBINDELSEN OCH ARKEOLOGIN
Svågertorp 8A
Undersökningsområdet var beläget ca 5 km från kusten. Jordarterna växlar
mellan sandig, moig och lerig morän. Drygt 30 000 m 2 undersöktes varvid 824
anläggningar dokumenterades.
Lämningar från yngre bronsålder–förromersk järnålder utgjordes av 3 långhus,
1 fyrstolpsbod och drygt 20 anläggningar i form av härdar, kokgropar, gropar,
brunnar. Dessa anläggningar låg spridda över boplatsen. Bronsåldersbebyggelsen
verkar bestå av enstaka gårdar som omfattat ett eller ett par hus,
eventuellt med fähusdel
Lämningarna från yngre järnålder bestod av fyra långhus och åtta anläggningar.
Ett av husen har fått en 14 C-datering som går ner i folkvandringstid, annars
verkar bebyggelsen i huvudsak ligga i perioden 600–900-talet. Husen verkar
ha haft olika konstruktion och ofta flera funktioner, som bostad, förråd,
tröskloge, stall. Förmodligen rör det sig om olika faser av bebyggelse. 147
Figur. 68. Översiktskarta över Svågertorp 8A med matjordsprofilerna markerade.
De två matjordsprofiler som upprättades skiljer sig tydligt åt. Profilerna har
digitaliserats och sedan skalats om med olika skalor i höjd- respektive sidled.
Den profil som löper i öst-västlig riktning har varit mer påverkat av jorderosion
än den profil som går i nord-sydlig riktning. Det finns emellertid mikrotopografiska
skillnader i matjordstäckets tjocklek som är svåra att förklara som erosionsorsakade.
Längs med hela den öst-västliga profilen förekommer en oregelbunden
svag tvättbrädesliknande mikrotopografi. Dessa små variationer är regelbundna
till sin form men kommer i en oregelbunden rytm. Om dessa förhöjningar
var orsakade av erosion borde de inte ha ett likformigt tvärsnitt utan
var mer förskjutna åt väster eftersom det lutar åt detta håll. Bredden på dessa
små förhöjningar är i genomsnitt ca 10–15 m. Bredden på dem överensstämmer
väl med bredden på åkerryggarna och tegarna på 1703 års karta (figur 69–
71). Troligtvis har de smala tegarna på denna karta endast haft en åkerrygg
medan de breda tegarna har haft två åkerryggar vilket innebär att det bör ha
funnits ca 18 åkerryggar. I matjordsprofilen kan ca 11–15 stycken intolkas och
då saknar vissa partier urskiljbara skillnader i matjordstäcket.
En jämförelse med den profil som går i nord-sydlig riktning styrker resonemanget
ytterligare. I denna profil som löper längs med tegskiftet går det inte att
urskilja en liknande mikrotopografi. I denna profil är de mikrotopografiska