Fullåkerslandskapet (pdf)

MATJORDSARKEOLOGISKA INSATSER 69
skulle då vara en effekt av att husets härd har resulterat i så mycket bränd flinta
att den slår igenom i fyndspridningsbilden trots att huset har städats. Den totala
mängden bränd flinta som framkom är mindre än i den omgivande matjorden.
Inom det södra området uppgick andelen bränd flinta till 3 % medan
den för hus 1 var 5,8 %. Det finns en svag tendens till att den bearbetade
flintan har en spridning som är påverkad av husets läge och därmed finns en
koppling mellan flintbearbetning och husets användning. Söder om huset
undersöktes matjorden inom ett större område med 57 stycken 0,5 x 0,5 m
stora rutor. Inom detta område framkom hus 2 och spridningen av flinta visar
här på betydligt färre avslag (figur 30). Även den brända flintan uppvisar en
likartad spridningsbild med något förhöjda mängder i den västra delen.
Denna analys stödjer tolkningen att flintan i matjorden på Lockarp 7E huvudsakligen
härrör från äldre järnålder. Den genomsnittliga mängden flintavslag
var i stort sett samma som inom hela det södra området. Genomsnittsvärdet
i och omkring huset var 29 avslag (omräknat till 0,5 x 0,5 m rutor)
jämfört med 28 avslag för resten av området. Att genomsnittsvärdena för avslag
är lika mellan hus 1 och omgivande matjord kan tolkas som att för denna
vanliga fyndkategori utgör rutorna i huset, eller övriga matjordsrutor var för
sig, ett tillräckligt omfattande fyndmaterial för att vara statistiskt säkerställt.
Det vill säga ytterligare rutor skulle inte förändra genomsnittsvärdena. Den
brända flintan däremot uppvisar olika värden för hus 1 och den omgivande
matjorden vilket kan bero på att denna fyndkategori var mindre vanlig och
den mängd som framkom vid undersökningen inte är tillräcklig för att bygga
statistik på. Det innebär att ytterligare rutor skulle förändra genomsnittsvärdena
för bränd flinta.
Matjorden
Den mer extensiva undersökningen av matjorden för att avgränsa de neolitiska
aktiviteterna genomfördes inom två områden, dels i södra delen av undersökningsområdet,
dels i den norra delen. I den södra delen undersöktes 57 stycken
0,5 x 0,5 m stora rutor och i den norra delen 60 rutor. I det norra området framkom
i snitt 26 avslag per ruta medan rutorna i det södra området innehöll i genomsnitt
28 avslag. I norra området framkom 1 586 avslag och 62 redskap och
7 kärnor eller kärnfragment. På södra området påträffades 1 602 avslag och 41
redskap och 7 kärnor eller kärnfragment.
Parallellt med att matjorden undersöktes tvättades, sorterades och registrerades
fynden fortlöpande. Sammanlagt togs 127 rutor upp inom de två områdena.
Vid genomgången av fynden framkom ytterst lite som kunde ha
emanerat ur en neolitisk flintteknologi. Av redskapen är det bara tvärpilen och
avslagen med inhak som är typiskt neolitiska. 98 Resultaten tolkades som att det
inte fanns någon neolitisk boplats som skulle gå att avgränsa och undersöka
matjordsarkeologiskt och därför togs beslutet att inte utvidga undersökningen
av matjorden genom förtätningar av rutsystemet.
Spridningsbilderna för avslag, bränd flinta och redskap visar på större skillnader
mellan fyndmängderna i rutorna inom det norra området än i det södra
(figur 30). En förklaring till skillnaderna kan vara att det norra området har
varit betydligt med intensivt utnyttjat med många bebyggelsefaser. I det
södra området framkom endast två gårdslägen varav det ena uppvisade högst
två faser med sammanlagt fyra hus. Inom det norra området identifierades 20
hus.